Herr talman! Vi socialdemokrater är ganska nöjda
med det betänkande om mänskliga rättigheter som
nu behandlas. Det är i huvudsak uppbyggt kring vår
partimotion och våra utskottsgruppsmotioner, och
vi har fått med oss utskottsmajoriteten på
långtgående skrivningar i anslutning till våra
yrkanden.
Inte något av våra krav i partimotionen har
avstyrkts. Vi hade självfallet varit än mer nöjda om
utskottet kunnat samla sig till ett antal
tillkännagivanden på en del områden som jag
senare skall gå närmare in på. Men vår
reservationslust har här fått vika för enigheten
omkring de långtgående skrivningar i betänkandets
olika delar som självfallet har ett mycket stort värde
för MR-frågorna som helhet.
Vad utskottet förväntar sig att regeringen skall göra
i MR-frågor framgår tydligt, och jag förutsätter att
regeringen är lyhörd för dessa signaler. Jag måste
dock instämma i kritiken mot det förhållandet att
ministern för mänskliga rättigheter i dag saknas här
i kammaren. Jag kan bara konstatera att
vårdnadsbidraget i går utövade långt större
dragningskraft på ministern än hans eget
ansvarsområde gör i dag.
Oavsett ministerns ointresse för dessa frågor
kommer vi naturligtvis att fortsätta att driva våra
krav för en mer offensiv regeringspolitik när det
gäller mänskliga rättigheter.
Regeringen och i synnerhet Alf Svensson har gärna
talat om mänskliga rättigheter och velat framställa
sig som dessa rättigheters främsta vapendragare. I
det sammanhanget måste jag djupt beklaga
regeringens bristande intresse för att skaffa sig röst
och säte där frågorna om de mänskliga
rättigheternas framtid i ett globalt perspektiv skall
diskuteras och beslutas. Om regeringen verkligen
hade menat något med pratet skulle väl kampen för
en plats i FN:s säkerhetsråd inte ha givits upp innan
den ens hade påbörjats.
Beslutet att inte låta Sverige kandidera minskar
inte bara Sveriges möjligheter att påverka
mänskliga-rättighets-situationen för världens folk.
Det är faktiskt värre än så.
Genom att lämna fältet fritt för Italien riskerar man
att Gianfranco Finis fascistiska värderingar får
inverkan på FN-beslutet. Vem kan på allvar tro på
regeringens och Alf Svenssons ord om mänskliga
rättigheter när man frivilligt avhänder sig
möjligheten att genom ett aktivt och viljestarkt FN-
arbete vara med och påverka? Regeringen har
tänkt att Sverige skall kandidera 1997. Vilket stöd
kan Sverige då tänkas få, om vi redan i denna
omgång har lagt oss platt för den internationellt
ifrågasatta och av fascister befläckade italienska
regeringen?
Herr talman! Utskottet är, som tidigare sagts,
nästan enigt i betänkandet om mänskliga
rättigheter. Förutom meningsyttringen från
Vänsterpartiet finns det bara en reservation. Jag
kanske skulle säga en och en halv reservation. Det
finns en synlig reservation från Ny demokrati som
handlar om Taiwan. Den yrkar jag härmed avslag
på. Den halva reservationen är inbakad i texten
utan att omfattas av utskottsmajoriteten.
Kristdemokraterna vill av någon anledning inte att
deras avvikande uppfattning om kvinnors rätt till en
säker och legal abort skall synas så mycket.
I vår motion kräver vi bl.a. att regeringen inför
FN:s befolkningskonferens skall verka för att
rätten till preventivmedel och till en säker och legal
abort skall garanteras. Med anledning av det
yrkandet står det på s. 28 i betänkandet att
utskottet vidhåller vad man redan i det förra MR-
betänkandet anförde om vikten av reproduktiv
hälsa, familjeplanering och rätten till säker och
legal abort.
Med hänvisning till det förra betänkandet står det:
''En reservation lämnades av kds.'' Jag vill därför
fråga Margareta Viklund om det betyder att kds nu
fullt ut stöder utskottsmajoritetens krav på att
regeringen vid sidan av andra
familjeplaneringsåtgärder skall driva frågan om
rätten till en säker och legal abort. Kds har ju inte
någon egentlig reservation i detta betänkande; det
hänvisas bara till en gammal.
Frågan är viktig, inte minst eftersom man beräknar
att ungefär hälften av de 40--60 miljoner aborter
som sker varje år är illegala. Mellan 5 och 10
miljoner kvinnor får komplikationer. Flera hundra
tusen dör varje år i sviterna efter illegala aborter.
Detta visar en rapport som är framtagen inför FN:s
befolkningskonferens. Jag tror att det är väldigt
viktig att Sverige på ett aktivt sätt bidrar till att ge
dessa kvinnor rätten till en säker och illegal abort.
Jag skulle vilja ha ett klargörande från Margareta
Viklund. Har kds ändrat ståndpunkt i denna fråga?
Herr talman! Det finns en annan viktig
kvinnorättsfråga som har behandlats här i
kammaren vid upprepade tillfällen. Den handlar
om synen på våldtäkter som utförs av
myndighetspersoner i krig och i fred. Denna fråga
har på ett tillfredsställande sätt förts framåt i detta
betänkande.
Utskottet skriver att man delar uppfattningen i vår
motion, nämligen att våldtäkter som utförs av
företrädare för staten alltid skall ses som en form av
tortyr. Detta är viktigt. Det innebär att kvinnor som
har utsatts för detta vidriga brott och som kommer
hit som flyktingar då har rätt att få den sjukvård och
den hjälp som de behöver.
En flykting som inte kan definieras som tortyroffer
har i dag bara rätt till akut sjukvård. Vidare står det
i betänkandet om våldtäkt i krig och konflikter:
''Utskottet utgår från att regeringen i
internationella fora poängterar att våldtäkt som
begås under väpnade konflikter är en grov
krigsförbrytelse.''
Vårt mål är att våldtäkt skall föras in bland de brott
som uppräknas som grov krigsförbrytelse i den
fjärde Genèvekonventionen i artikel 75 i det första
tilläggsprotokollet. Det är ett mål som kvinnorna i
riksdagen delar.
Detta mål är ganska långsiktigt, men vi kommer
ändå att driva denna fråga tillsammans med andra
kvinnliga parlamentariker från andra länder inför
FN:s kvinnokonferens 1995. Intill dess att detta mål
har uppnåtts är det mycket viktigt att existerande
texter tolkas på det sätt som utskottet säger att
Sveriges regering skall göra. Därför har detta
uttalande stor betydelse. Jag ser det som en
framgång att detta finns på pränt i utskottets MR-
betänkande.
Herr talman! Frågan om dödsstraffets avskaffande
är central i MR-sammanhang. Bara 19 länder har
ratificerat tilläggsprotokollet till konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter. Jag
medger att kravet på att Sverige skall ta initiativ till
en bindande konvention mot dödsstraffet i såväl
freds- som krigstid har framförts något uppgivet
från år till år. Frågan har dock fått en förnyad
aktualitet, åtminstone för mig. I måndags träffade
jag, tillsammans med Amnesty och några kolleger,
nämligen Sonia Jacobs och Micki Dickoff -- två
amerikanska kvinnor som Amnesty hade bjudit hit.
Vi fick ta del av deras historia.
Sonia och Micki var barndomskamrater. Deras
vägar skildes åt i vuxen ålder. Flera år senare fick
Micki reda på att Sonia och hennes man hade dömts
till döden för mordet på två poliser. För att göra en
lång och gripande historia kort kan jag säga att
Micki började arbeta för att få Sonia fri, eftersom
hon var övertygad om att hon var oskydligt dömd.
Hon lyckades till slut, men Sonias man -- som också
visade sig vara oskyldig, enligt Mickis utredning --
hade redan hunnit avrättas.
Efter det att Sonia hade suttit 17 år i dödscell
lyckades Micki få ut henne. Nu arbetar de
tillsammans intensivt för att få dödsstraffet
avskaffat i USA.
Det är viktigt att just arbeta för att de olika
amerikanska delstaterna skall avskaffa
dödsstraffet. USA anses ju vara ett föregångsland
för andra länder och åberopas ofta som modell,
t.ex. för Filippinerna som har återinrättat
dödsstraffet.
Fru talman! I betänkandet framhåller utskottet att
dödsstraffet är oacceptabelt. Det instämmer vi
gärna i. Det är också viktigt att man på alla
tänkbara sätt försöker påverka de länder som
fortfarande tillämpar dödsstraffet och att man
reagerar när länder som tidigare har avskaffat
dödsstraffet återinför det. Vi har dess värre hört
liknande krav framföras i Sverige. Därför finns det
all anledning för Sverige att agera.
När utskottsbetänkandena inte går tillräckligt långt
i detta avseende kan man t.ex. som enskild
riksdagsledamot reagera genom att underteckna de
protest- eller vädjandebrev som riksdagens MR-
grupp med jämna mellanrum författar och inbjuder
ledamöter att underteckna. Jag kan informera om
att riksdagens MR-grupp i dagarna kommer att
lägga ut brev om just dödsstraffet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i
utrikesutskottets betänkande.