Herr talman! Det kan nog tänkas att det kommer
att visas intresse i Europarådet. Med 10 eller 20 års
mellanrum har man i Europarådet gjort en och
annan studie av zigenarnas situation. Men det
återstår fortfarande att åstadkomma någonting. Vi
kan konstatera att utvecklingen de senaste åren
snarast har gått åt motsatt håll.
Man förmår uppenbarligen inte att sätta press på
t.ex. Rumänien när det gäller dessa viktiga MR-
frågor innan man släpper in landet i fråga i
Europarådet. I det läget hade man kanske haft vissa
påtryckningsmöjligheter eftersom intresset att bli
medlem är så stort i Rumänien. Då är det klart att
det måste följas upp ännu bättre efteråt.
Men där är jag pessimistisk av det skälet att det inte
finns någon som helst opinion i Rumänien för att
rätta till dessa fruktansvärda förhållanden. Den
rumänska regeringen har nog tvärtom en ganska
stark folklig uppslutning bakom den politik som
bedrivs. Det finns inte mycket som talar för att
flertalet av medlemstaterna i Europarådet som
själva har betydande zigenargrupper kommer att
vara intresserade av att resa frågan.
Det är därför jag kommer fram till samma slutsats
som i motionen. Det måste aktivt tas initiativ. Som
statsrådet Alf Svensson sade i januari kan vi inte
förvänta oss att någon annan tar initiativ. Då räcker
det inte att, som utrikesutskottet gör, konstatera att
det nog kommer att ske. Det krävs beslut om att
Sverige skall ta initiativ i frågan.