Herr talman! Det hade varit klädsamt om
utrikesutskottets ordförande inte hade avstyrkt
mina yrkanden i utskottet, om de nu är så liberala
som han påstår. Jag tycker att det väl får vara någon
ordning också på Daniel Tarschys. Han bör inte
spela en så opportunistisk roll.
Daniel Tarschys svarar fortfarande inte på min
fråga. Om man inte ger u-krediter på grund av att
man tror att man kan bedriva en utpressningspolitik
gentemot den kinesiska regimen, varför ger man då
dessa u-krediter? Det handlar om att ge svenska
biståndspengar till en förbrytarregim av värsta slag,
den som finns i Kina i dag. Men det handlar också
om Indonesien och Marocko.
Daniel Tarschys kan visserligen säga att vi ännu inte
har beslutat om u-krediter till Indonesien, vilket
såvitt jag förstår är riktigt, men i stället går man
omvägen via Nordiska Investeringsbanken och
Nordiska Investeringsfonden, som i sin tur ger
pengar till Indonesien. Sverige ger alltså
biståndspengar till Indonesien, men gör det just nu
på omvägar. Det är inte opportunt att låta dem gå
direkt från Sverige till Indonesien.
Jag kan inte förstå denna dubbelhet. Vad är
anledningen till att man ger biståndspengar i form
av u-krediter till Kina, samtidigt som man säger att
ledstjärnan i svensk utrikes- och biståndspolitik
skall vara respekten för de mänskliga
rättigheterna? Kina har inte förbättrat situationen
när det gäller mänskliga rättigheter utan ökar i
stället förtrycket. Enligt de nyheter som jag har
åberopat här i dag är tillståndet när det gäller brott
mot mänskliga rättigheter ännu värre än vad man
har vetat om. Vad är anledningen till att vi skall ge
dessa pengar, Daniel Tarschys?