Herr talman! Till en början vill jag justera mitt
yrkande. Jag yrkar bifall till meningsyttringen i dess
helhet.
Sedan har jag ett par frågor till Viola Furubjelke. I
utskottsbetänkandet på s. 48 står följande:
''Splittringstendenser i Indonesien skulle lätt kunna
leda till en destabilisering av den viktiga
sydostasiatiska regionen. Bl.a. mot denna
bakgrund är det enligt utskottets förmenande
ytterst angeläget att situationen på annekterade
Östra Timor'' -- man nämner även Västpapua och
Aceh -- ''får en varaktig och av alla accepterad
lösning.''
Det finns en dubbelhet i den skrivningen. Är det
Viola Furubjelkes och utskottsmajoritetens
uppfattning att Östra Timor har rätt till
självständighet och icke är en del av Indonesien?
Det är den ena frågan.
Den andra frågan handlar om Kina och u-
krediterna. Inte bara de borgerliga partierna utan
också Socialdemokraterna bör ge ett svar. Hur får
ni det hela att gå ihop?
Kriteriet mänskliga rättigheter är naturligtvis inte
det enda, men det är en viktig del av vår policy
gentemot andra länder. Också ni anser ju att de
mänskliga rättigheterna bör lyftas fram och att de
spelar en betydelsefull roll. Hur kan ni då i nästa
andetag godkänna biståndspengar till Kina,
Indonesien eller Marocko?
Jag har tagit upp en rad exempel när det gäller
Kina, och läget där har ju inte förbättrats utan
försämrats. Jag kan lämna ytterligare en uppgift.
Nyligen besökte Malaysias premiärminister Kina.
Då yttrade Jiang Zemin, en av herrarna i toppen i
Kina, att massakern i Peking 1989 var riktig och att
regimen, om det skulle behövas, tänker upprepa
samma sak med samma brutala metoder. Det var
härskarnas besked.
Vilken är anledningen, Viola Furubjelke, till att ni
också ställer er bakom den här typen av dubbelspel
när det gäller mänskliga rättigheter, bistånd och
diktatoriska regimer?