Herr talman! Det finns ett antal motioner som
berör särskilt kurdernas situation. Som framgår av
betänkandet är kurderna ett folk som består av 20
miljoner människor fördelade på minst fyra länder.
Överallt i dessa länder saknar kurderna faktiskt ett
minoritetsskydd, åtminstone ett minoritetsskydd
värt namnet.
Man kan säga att det är olika grader i helvetet för
dessa minoriteter. Jag tänker här särskilt ta upp
situationen i Irak.
Saddam Husseins tryck på kurderna är väldigt
omfattande. Saddam Hussein försöker hela tiden
flytta fram sina positioner så långt som möjligt,
irritera, trycka på och på olika sätt göra livet så
svårt som möjligt för de kurder som bor i norra
delen.
Det finns sanktioner från Saddam Husseins sida när
det gäller kurdiskt näringsliv och kurdernas
livsföring i övrigt. Därtill kommer FN:s sanktioner
mot Irak i dess helhet. Livsmedel och mediciner är
dock undantagna.
Man kan alltså säga att kurderna i norra Irak är
utsatta för dubbla sanktioner. Kurderna har det
väldigt svårt. Dessutom finns det ett tryck från
Turkiet genom att flyktingar nu går över gränsen
från Turkiet och in i norra Irak. Likaså kommer det
kurder från Iran över till norra Irak. Det är alltså
flyktingrörelser in i denna av FN garanterade
frizon. Mot bakgrund av att det finns dubbla
sanktioner förstår man vilka enorma problem som
kurderna i norra Irak har.
Utöver detta har valutan i Irak och naturligtvis
också i Kurdistan fallit i värde. Människor har blivit
väsentligt fattigare och har svårt att kunna köpa
livsmedel. Det är helt enkelt brist på varor, och
hälsotillståndet börjar bli allt sämre.
FN garantear en viss säkerhet. Man har
''demilitariserat'' den norra delen så att man skall
kunna garantera säkerhet för kurderna, säkerhet
mot Saddam Hussein. Men man har i och för sig
inte avväpnat kurderna. Det finns alltså mycket
vapen i Kurdistan. Dessutom utsätts också norra
Irak, eller Kurdistan, för turkisk bombning. Man
demilitariserar ju inte genom att bomba. Ändå har
Turkiet varit med i FN-samarbetet i samband med
Kuwaitkriget.
Sverige bidrar i och för sig med katastrofinsatser av
olika slag. Vi har en kommitté som heter Svenska
kommittén för kurdernas mänskliga rättigheter vars
ordförande jag för närvarande är. Vi har ett
biståndsprojekt som heter Quandilprojektet och
försöker på olika sätt bidra tillsammans med SIDA.
Men säkerhetsläget blir allt svårare, och det krävs
nu att FN på ett tydligare sätt garanterar den
säkerhet som krävs för att man skall kunna fortsätta
med biståndsinsatserna.
Det hölls ett val i norra Kurdistan, vid
säkerhetszonen. Två partier kom att dela på
makten, KDP och PUK. Det var ett någorlunda
demokratiskt val och kanske det första
demokratiska val som någonsin har skett i detta
område där kurderna har varit involverade.
Men nöden och bristen är stor, som jag nyss sade,
och komplexa maktstrukturer bland kurderna samt
yttre tryck har ökat nervositeten. Det har tyvärr fått
som effekt att vissa strider som har lett till dödsfall
har blossat upp mellan dessa två partier. Det är
naturligtvis på alla sätt djupt tragiskt.
Nu förbereds medlingsinitiativ för att få de här två
partierna att hålla ihop. Möjligen kommer
Frankrikes presidents fru att leda en delegation. Vi
har från vår kommitté anmält intresse att också vara
med och försöka bidra till att genomföra medling.
Det är en förhoppning, herr talman, att
världssamfundet skall kunna garantera irakiska
Kurdistans fortsatta existens som en självstyrande
provins i Irak. Om det blir ett misslyckande
härvidlag kommer det att påverka inte bara
kurderna i Irak utan alla kurder. Om inte ett
demokratiskt experiment kan lyckas och inte
världssamfundet kan garantera detta kommer
naturligtvis svårigheterna för övriga kurder att öka
betydligt.
De omgivande länderna, Turkiet, Syrien och Iran,
har inget som helst intresse av att medverka till att
kurdernas mänskliga rättigheter garanteras. De gör
naturligtvis allt för att försvåra processen. Därför
måste man verkligen se just arbetet i norra Irak,
irakiska Kurdistan, som en mycket viktig fråga. Det
finns ingen annan väg än samtal, dialog och respekt
för mänskliga rättigheter. Vi i vår kommitté hoppas
att vi skall kunna vara med och bidra på bästa sätt
när det gäller att åstadkomma kontakter på olika
sätt som innebär att man resonerar och samtalar.
Jag vill också nämna den mycket svåra situationen
i Turkiet. Jag tänker inte uppehålla mig vid den,
eftersom Hans Göran Franck så vältaligt har
beskrivit den.
Inom flyktingpolitiken talar man om tidiga
varningssignaler. En mycket omfattande
flyktingström kan snabbt uppstå om man inte gör
något. Varningsklockorna ringer i det här
sammanhanget. De ringer högt.
Flyktingströmmarna har i och för sig redan börjat,
men när de börjar uppstå på allvar är det ofta för
sent. Därför är det särskilt viktigt att man nu på alla
sätt som är möjliga går in och försöker på ett tidigt
stadium medverka till att utvecklingen tar en bättre
väg, annars kan vi få väldigt stora
flyktingströmmar, och då kommer de verkliga
tragedierna att äga rum.
Herr talman! Jag yrkar med detta bifall till
hemställan i utrikesutskottets betänkande.