Herr talman! Jag är väl medveten om att statsråden
skall befinna sig här när vi behandlar propositioner.
Den proposition som behandlades i går låg inte på
det statsrådets bord som var här och försvarade
den. Men jag försvarade ändå att biståndsministern
var här i går eftersom jag anser att det var en
hjärtefråga för kds. Jag instämmer inte i gårdagens
kritikerkör.
Däremot vill jag, eftersom läget när det gäller
mänskliga rättigheter i världen just nu är så
katastrofalt dåligt, rikta kritik mot att MR-
ministern inte är här. Jag tror att vi kan vara
överens om att han borde ha varit det.
Jag tog upp ett gammalt diskussionsämne,
nämligen u-krediternas koppling till läget när det
gäller mänskliga rättigheter. Innan jag gick ned till
kammaren meddelades en nyhet på radion. Jag är
litet osäker om det var Amnesty International som
stod för budskapet, men det meddelades att man
kunnat konstatera att läget när det gäller mänskliga
rättigheter i Kina är värre än vad man tidigare har
befarat. Säger inte detta en del också till
utrikesutskottets majoritet?
Jag har inte fått något svar på hur man kan motivera
att ge biståndspengar till ett land som Kina, vilket
så grovt bryter mot de mänskliga rättigheterna. Vi
kunde i dag läsa en notis i Svenska Dagbladet om
att två amerikanska företag har använt kinesiskt
tvångsarbete. Man skulle kunna rada upp exempel
efter exempel på sådana företeelser.
Jag ställde här frågan: Är det verkligen
utskottsmajoritetens uppfattning att just u-
krediterna kan användas som led i en
utpressningspolitik gentemot den kinesiska
regeringen för att få till stånd en förbättring av läget
när det gäller mänskliga rättigheter? Jag har frågat
Daniel Tarschys tidigare om detta. Daniel Tarschys
brukar svara på frågor, men på den här punkten har
utrikesutskottets ordförande inte på frågor från mig
i denna kammare gett något konkret svar, och jag
efterlyser faktiskt ett sådant.