Herr talman! Jag har sex motioner i det här
betänkandet som jag kort tänkte beröra. Jag tänkte
börja med två motioner om Östtimor och
Västsahara eftersom de har liknande problem. Det
handlar om avkolonisering. Det är egentligen inte
en fråga om mänskliga rättigheter. Det handlar om
två folks rättigheter att själva få bestämma över sin
framtid. Här har FN ett mycket stort ansvar att se
till att man fullföljer det som har sagts.
Medlemsländerna har varit överens om att
koloniserade folk skall ha rätt att själva bestämma
om sin framtid genom folkomröstningar. Detta har
pågått sedan 1975, och vi har inte sett
folkomröstningar vare sig i Östtimor eller
Västsahara.
Mänskliga rättigheter är ett medel att utöva
påtryckningar på de regimer som har ockuperat
dessa länder. Särskilt när det gäller Indonesien har
jag deltagit i många debatter här i kammaren om
hur man har hanterat situationen. Jag är mycket
kritisk på den punkten. Det är en sak att stå här och
säga att man skall ställa krav på respekt för
mänskliga rättigheter, men sedan är det en annan
sak att man är beredd att både sälja vapen och ge
krediter till såväl Indonesien som Marocko. Jag
tycker inte att det skall finnas några krediter till
vare sig Marocko eller till Indonesien så länge de
inte kan se till att dessa folk får sin självklara rätt
till självbestämmande.
Jag oroar mig en del över den mening som Bertil
Måbrink tidigare citerade där utskottet skriver:
''Splittringstendenser i Indonesien skulle lätt kunna
leda till en destabilisering av den viktiga
sydostasiatiska regionen.'' Det verkar som om man
inte tycker att det östtimoresiska folket skall ha rätt
till självbestämmande. Menar man att Indonesien
då splittras upp och att det skulle vara till men för
hela regionen? I så fall tycker jag att man är inne
på en farlig väg.
När det gäller Västpapua tycker jag att det är bra
att man säger ifrån att Västpapua bör bli föremål
för det internationella samfundets
uppmärksamhet. Det är på tiden. Det gick alldeles
för lätt när Västpapuas folk accepterades som en
del av Indonesien.
Jag kan inte låta bli att framföra min förvåning över
att Viola Furubjelke här attackerar Margareta
Viklund för att utskottet tassar på när det gäller
Turkiet. Jag tycker att man tassar på här. Men båda
dessa personer har ju skrivit under betänkandet så
jag förstår inte att ni inte kunde medverka till att
det blev litet skarpare skrivningar när det gäller
Turkiet. Det finns ju all anledning att göra det. Det
är ju inte så att vi inte har information om vad som
pågår i Turkiet. Inte minst utrikesutskottet bör ju
hålla sig väl informerat. Det förekommer ju grova
brott mot de mänskliga rättigheterna.
När det gäller Turkiet är det faktiskt frågan om
folkmord, vilket Berith Eriksson också har varit
inne på. Inte kan det saknas information! Det vore
mycket konstigt om utrikesutskottets ledamöter är
så dåligt informerade att de helt nyligen har fått
kunskaper om det som pågår där.
Jag tycker också att det är väldigt olyckligt, vilket
jag har tagit upp i en motion, att man blandar ihop
mänskliga rättigheter och terrorism och att man på
det viset på ett sätt har legitimerat Turkiet när det
gäller det våld som begås mot kurder och andra
minoriteter i syfte att bekämpa terrorism.
Utskottet skriver att man i princip instämmer i det
jag säger i min motion och beklagar att MR och
terrorism blandas ihop. Det bästa hade ju varit om
Sverige då inte heller hade gått med på att fatta
beslut om den resolution som Turkiet lade fram i
FN. Den gick igenom i konsensus. Jag tycker att det
var bedrövligt. På det viset ger man som sagt en viss
legitimitet för vad som pågår i Turkiet. Turkiet har
också gått ut väldigt aktivt och ser det som en seger
att ha fått igenom resolutionen i FN.
Jag tycker att det är dags att ta upp den frågan igen
och gå tillbaks till den ordning som rådde tidigare,
dvs. att brott mot mänskliga rättigheter handlar om
staters brott mot befolkningen. Terrorism skall man
självfallet bekämpa. Det är kriminellt. Men man
skall inte blanda ihop det med mänskliga
rättigheter.
Internflyktingar är ett stort problem som borde
uppmärksammas och tas upp mer. Det finns fler
internflyktingar än flyktingar som flyr över gränser.
Den svenska hållningen innebär att vi på ett sätt
deltar i Turkiets politik. Vi skickar tillbaks
asylsökande till Istanbul, Ankara eller Izmir. Det
gäller personer som kommer från sydöstra Turkiet
och som tvingas därifrån av den turkiska militären.
Det är en sak som man bör ta upp mer.
Jag skulle också önska att ESK kunde ta upp frågan
om Turkiet och att en delegation reste till Turkiet,
inte minst för att studera förstörelsen av byar och
hur man tvångsförflyttar människor. Dessa
människor har inga alternativ.
Jag hoppas verkligen att Daniel Tarschys kan se till
att frågan kommer upp mer i Europarådet. Man
kan faktiskt ifrågasätta om Turkiet bör vara
medlem av Europarådet eftersom de mänskliga
rättigheterna och de demokratiska principer som
gäller för en rättsstat inte respekteras. Turkiet
bedriver hets mot kurder och andra minoriteter.
I övrigt instämmer jag i det som Gustaf von Essen
och Berith Eriksson har sagt tidigare från
talarstolen när det gäller kurdernas situation.