Herr talman! Det är med tillfredsställelse vi kan
konstatera att enigheten i utrikesutskottet trots allt
är stor när det gäller synen på den nuvarande
regeringens insatser och förmåga att verka för att
normerna och principerna beträffande de
mänskliga rättigheterna ständigt utvecklas och
förbättras och att påtala vikten av att existerande
regler efterlevs. Tyvärr är enigheten inte lika stor
bland världens länder när det gäller efterlevnaden
av de folkrättsliga reglerna, trots att
ratificeringarna av de internationella avtalen ökar.
Amnesty Internationals rapporter visar att
människors grundläggande rättigheter fortfarande
kränks och förnekas över allt i världen. Det gäller
framför allt de medborgerliga och politiska
rättigheterna, men även de ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheterna. Vi behöver bara läsa
dagstidningarna för att konstatera att allvarliga
övergrepp mot de mänskliga rättigheterna
förekommer över hela världen i form av
åsiktsförtryck, tortyr, försvinnanden, fängslanden
utan rättegång och mord utförda av
regeringsanknutna dödspatruller. Det finns bevis
för att massmord har utförts av regeringsstyrkor
och att enskilda personer -- män, kvinnor och
barn -- med berått mod har dödats av sina egna
regeringar.
Människor dödas för sin religion, sin etniska
tillhörighet eller för att de kritiserar den härskande
regimen. Mycket av det avsiktliga dödandet har
skett och sker tyvärr fortfarande i länder där det
pågår väpnade konflikter. Men ingen regering kan
i dag hävda att mänskliga rättigheter bara är en
nationell fråga. Enligt FN-stadgan har världens
länder förpliktat sig att samarbeta när det gäller
övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.
Säkerhetsrådets beslut att ingripa i stater där det på
grund av väpnade konflikter sker massiva
kränkningar av mänskliga rättigheter -- såsom nu
har skett i Bosnien, Somalia och Rwanda -- är ett
exempel på att världens länder nu är beredda att
leva upp till sina åtaganden.
Nyligen inrättades den internationella tribunalen i
Haag, som bl.a. skall pröva och döma fall av
krigsförbrytelser i det forna Jugoslavien. Det är ett
annat exempel på att världens länder inte tolererar
grymheter såsom etnisk resning, massövergrepp
mot kvinnor och barn, våld, tortyr och mord.
Respekten för människovärdet och för folkrätten
kräver att de illdåd som begås inte förblir
ostraffade.
Beslutet i FN:s generalförsamling i december förra
året att inrätta en post som högkommissarie för de
mänskliga rättigheterna samt tillsättande av
särskilda rapportörer och speciella arbetsgrupper
för att granska vissa slag av kränkningar oavsett i
vilka länder de förekommer, bidrar också till att
stärka den internationella vaksamheten inför grova
övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.
Herr talman! Det är viktigt att komma ihåg att
respekten för varje människas värde, åsikter och
rättigheter -- oavsett kön, ålder, ras och etnisk
tillhörighet -- har sin fasta grund i ett demokratiskt
styrelsesätt och i rättssamhället. Att man kan hävda
och utöva sina mänskliga rättigheter är en naturlig
del i demokratins verksamhet och utveckling.
Respekten för demokrati och mänskliga rättigheter
måste ständigt hävdas och försvaras. Vår
utrikespolitik måste inriktas på att stärka och
utveckla respekten för dessa. I utrikesutskottets
betänkande redogörs också för Sveriges pådrivande
roll och stora engagemang i dessa frågor i olika
internationella fora.
Även i vår biståndspolitik skall stödet för mänskliga
rättigheter vara särskilt tydligt. Det har vi
moderater poängterat under många år. Arbetet för
demokrati och för mänskliga rättigheter utgör nu
också en viktig del i dialogen med våra
biståndsländer. Vid fördelningen av framtida
biståndsmedel kommer ländernas vilja och förmåga
när det gäller agerandet för demokrati och respekt
för mänskliga rättigheter att spela en avgörande
roll.
Det är en glädjande utveckling i riktning mot
demokrati och ökad respekt för de grundläggande
mänskliga fri- och rättigheterna som vi under de
senaste åren har upplevt i Central- och Östeuropa,
i delar av Afrika och i Latinamerika. Samtidigt kan
vi konstatera att det i dag finns omkring 4 000
etniska samhällen spridda i länder över hela
världen. Avgörande för en framtida fredlig
utveckling är hur dessa minoriteter erkänns och
skyddas i de olika ländernas konstitutioner. Sverige
och övriga demokratiska länder har ett stort ansvar
när det gäller att hjälpa de nya, framväxande
demokratierna att utarbeta nya konstitutioner där
även minoriteternas rättigheter beaktas och skrivs
in.
Mot bakgrund av de etniska problemen i vissa
europeiska länder har minoritetsfrågorna också fått
ökad uppmärksamhet inom ramen för
Europarådets arbete. Ministerkommittén har t.ex.
tillsatt en särskild kommission för granskning av
minoritetsfrågor. Även inom ramen för den
europeiska säkerhetskonferensen har
minoritetsfrågorna uppmärksammats särskilt.
Inrättandet av högkommissarien för nationella
minoriteter som skall fungera som en väckarklocka
när minoritetsrelaterade problem hotar att
uvecklas till konflikter är ett bevis på detta. Ett
fortsatt svenskt stöd till olika internationella,
regionala och nationella organisationers
verksamheter för att sprida kännedom om
mänskliga rättigheter och stöd till fristående
enskilda organisationer som bevakar regeringarnas
uppträdande och praktiskt bistår politiskt förföljda
med bl.a. rättshjälp är mycket angeläget.
Herr talman! Trots att 154 länder nu har anslutit sig
till FN:s barnkonvention får Amnesty International
hundratals rapporter om hur barn torteras, våldtas
och avrättas av polis och militär runt om i världen
och om makthavare som hämnas på politiskt
obekväma vuxna genom att skada deras barn.
Dessa fruktansvärda övergrepp och brott mot de
mänskliga rättigheterna måste alltid påtalas och
fördömas. Barn får inte, enligt konventionen,
diskrimineras eller utsättas för våld på grund av sitt
eller sina föräldrars ras, kön, etniska ursprung,
handikapp m.m. Det känns därför bra att kunna
konstatera att Sverige inom ramen för FN:s
konvention för de mänskliga rättigheterna har varit
pådrivande när det gällt att förmå världens länder
att skriva på barnkonventionen och därmed
förbinda sig att följa dess principer. Att kontrollera
att så verkligen sker är en stor och viktig uppgift för
världssamfundet. Sverige har också på olika sätt
stött den kommitté som övervakar de ratificerande
staternas efterlevnad av konventionen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i
utrikesutskottets betänkande.