Herr talman! Vissa givna regler och rättesnören
måste finnas för att relationerna mellan länder och
folk skall fungera. Mänskliga rättigheter är en
sådan regel.
Herr talman! Det betänkande som vi diskuterar är
mycket vittomfattande. Jag vill särskilt belysa
kvinnans, barnens och etniska gruppers situation.
I september i år kommer FN att ha en
befolkningskonferens i Kairo, vilket redan har
nämnts här i dag. Det är mycket angeläget att
frågan om prenatal könsdiskriminering, dvs.
könsdiskriminering redan före födelsen, tas upp vid
den konferensen.
I dag är ett gossebarn i många av världen länder,
för att inte säga i de flesta, mycket mer värt än ett
flickebarn. Det har bl.a. fått som konsekvens att
100 miljoner flickor, kvinnor, saknas i världen i dag.
Många vägras att födas. Man kan ju genom
fosterdiagnostik avslöja vilka som är flickfoster. En
del av flickorna försvinner därför att de mördas i
samband med sin födelse.
Frågan om prenatal könsdiskriminering är särskilt
allvarlig, eftersom den tar upp en speciell
dimension av de mänskliga rättigheterna, nämligen
att dessa rättigheter redan kränks innan människan
har kommit till världen. Mänskliga rättigheter
måste respekteras under en människas hela
livscykel. Men det är tragiskt när en grupp
människor, i detta fall flickebarn, redan från
början -- eller innan början ens har börjat -- har ett
sämre utgångsläge.
Jag anser att det är mycket angeläget att den
prenatala könsdiskrimineringen tas upp vid FN:s
konferens i Kairo om befolkningsfrågan. I de
handlingar som jag läst om denna konferens, har
jag ännu inte sett att den frågan är planerad att
komma upp på dagordningen. Jag hoppas att jag
har läst slarvigt. Jag anser också att den frågan
måste upp på FN:s generella dagordning och
behandlas i generalförsamlingen.
Jag anser dessutom att Sverige under sina bilaterala
diskussioner med olika biståndsländer allvarligt
skall ta upp den frågan som en djupt kränkande
mänsklig rättighetsfråga, som kan få konsekvenser
för biståndet om problemet inte rättas till. Jag har
sagt detta tidigare i kammaren, men jag anser att
det är så viktigt att jag ville säga det en gång till.
Herr talman! FN:s befolkningskonferens i Kairo är
angelägen, och befolkningsfrågan befinner sig högt
upp på den internationella säkerhetsdagordningen.
Förutom den snabba befolkningsökningen finns det
många andra viktiga delfrågor att ta itu med. I
många fall är tiden knapp och problemen av sådan
art att kraftfulla åtgärder måste vidtas. Men det
akuta läget får aldrig vara en ursäkt för att
mänskliga rättigheter sätts på undantag. Ett etiskt
perspektiv, som börjar med ett klart
ställningstagande för mänskliga rättigheter, måste
anläggas från första början när konferensen öppnar
och olika åtgärder föreslås. I tidigare sammanhang
då befolkningsfrågan hanterats har oetiska inslag
förekommit, t.ex. tvångssterilisering och
massaborter. Det får inte bli fallet när vi planerar
för ett bättre och mänskligare 2000-tal.
I det sammanhanget är det värt att notera att
aspekter som har med kvinnans lika rätt till
universella mänskliga rättigheter att göra även
kommer att tas upp under FN:s kvinnokonferens i
Peking. Frågan är dock om denna sida av kvinnans
situation och rättigheter kan få tillräcklig belysning
och uppmärksamhet i ett land som så flagrant
kränker de mänskliga rättigheterna. Kina har inte
avvikit en tum från den linje som de drog upp i
samband med massakern på Himmelska fridens
torg. Systematiska trakasserier av politiska
dissidenter, inhumana villkor i fängelser och
summariska avrättningar är en konstant del av
vardagen. Den prestige som en stor FN-konferens
förlänar dem har de inte gjort sig förtjänta av.
Herr talman! Det pågår för närvarande många krig
i världen. En del har karaktären av utrotningskrig.
Befolkningsgrupper står mot varandra. Etnisk
resning är ord som ofta används i våra dagar. Jag
tänker framför allt på Bosnien-Hercegovina,
Turkiet, Burundi och Rwanda.
Jag vill påstå att situationen i Bosnien-Hercegovina
kommer att gå till historien som en av vår moderna
tids största skamfläck när det gäller mänskliga
rättigheter. Trots att Bosnien-Hercegovina är en av
FN erkänd stat, anser jag att FN, Världssamfundet,
inte tagit sitt ansvar fullt ut för att stoppa det
blodbad, den skymf, det nedtryckande och
förtryck, våldförande som ägt, och äger rum, där.
Var finns alla de marktrupper som olika länder
lovat att skicka dit? Var finns den massiva protest
som borde ha hörts från ledare i framför allt Europa
mot detta orättfärdiga krig, som både är ett makt-
och erövringskrig och en etnisk rensning? Med
ledare menar jag både politiska, fackliga och
kyrkliga. Det har varit så tyst från den fronten. Nu
har man samlats på europeisk utrikesministernivå
för att tala om för anfallare och försvarare hur
Bosnien-Hercegovina skall delas. Det är väl bra att
man äntligen börjar diskutera Bosnien med
varandra.
Men att acceptera något annat än de av FN
godkända gränserna för Bosnien-Hercegovina ger
världen och angriparna fel signaler, nämligen
signalerna att brott mot mänskliga rättigheter och
mot folkrätt lönar sig. För ungefär ett år sedan gav
väst upp Bosnien och godtog i praktiken att militärt
våld hade slitit sönder en av FN:s medlemsstater.
USA talar nu om ett hävande av vapenembargot.
Det är så dags nu, när landet är nästan helt
söndersmulat och det knappast finns något kvar att
försvara!
Herr talman! När nu kanonerna nästan har tystnat
i Sarajevo och världen tillfälligtvis andas ut när det
gäller den fronten, dyker många angelägna
uppgifter upp för Sverige. Den första uppgiften är
att lyfta fram de andra områdena i Bosnien där
kriget fortgår i det tysta. Civilbefolkningens
lidande i Srebrenica, Tuzla, Bihac, Mostar och
andra orter är oförminskat stort.
Den andra uppgiften är att noggrant övervaka
situationen för muslimerna i anslutning till att de
stridande parterna avväpnas. Vi får inte glömma att
det trots allt är så att serberna mycket lättare kan
finna nya vapen på grund av det stöd som de får
från rest-Jugoslaviens armé. Denna situation kan
med tiden öka krigsrisken på nytt.
Den tredje, något svårare uppgiften är att försöka
förhindra att Bosnien blir ett forum för nya
stormaktsambitioner. Det finns i nuvarande läge
spänningar mellan säkerhetsrådets medlemmar,
beroende på skiftande nationella intressen. Dessa
måste övervinnas, till förmån för fred och
återuppbyggnad av Bosnien-Hercegovina. Det är
fel om FN utnyttjas som en sköld för stormakternas
intressen. Tendenser i den riktningen har länge
varit synliga.
Herr talman! Jag tror inte heller att Turkiet tål en
djupare granskning av de mänskliga rättigheterna.
Kurderna och syrianerna/assyrierna är där utsatta
för förföljelse, lindrigt sagt. Enligt uppgift har
under tio år 1 800 kurdiska och syrianska/assyriska
byar förstörts. Under 1990-talet har förföljelserna
ökat betydligt. När det gäller
syrianernas/assyriernas situation behöver den
särskilt uppmärksammas, då den gruppen blir
trängd mellan militären och PKK-gerillan.
Herr talman! För närvarande sitter sju kurdiska
parlamentsledamöter fängslade. En domare har
yrkat på dödsstraff, och anklagelsen är
landsförräderi. De anklagade har i parlamentet
berättat om kurdernas situation och krävt att även
kurderna skall ha mänskliga rättigheter.
Här anser jag att Sverige på ett kraftfullt sätt måste
allvarligt protestera genom de kanaler vi har
tillgång till. I ett land som kallar sig för demokrati
måste alla ha rätt att existera och ha rätt att
framföra sina synpunkter.
Herr talman! Stor var glädjen när det första fria
valet kunde hållas i Burundi förra våren. Desto mer
bestörta och besvikna blev vi då presidenten
mördades i oktober förra året och ett blodbad utan
all like satte i gång.
Situationen är fortfarande labil. Människor flyr och
dödas. Men efter vad jag kan förstå finns ändå ett
hopp och en vilja att få till stånd en demokratisk
process på djupet. Här tror jag att vi, både som
föregångsland och med den goodwill vi har i det
landet, har en stor uppgift som inte får försittas.
Även om det landet inte är så stort och kanske inte
heller låtit tala om sig så mycket i politiska
världssammanhang, hör det också till mänskliga
rättigheter och demokrati att man, vare sig man är
liten eller stor som människa eller nation, har rätt
att leva i fredlig samexistens. Jag tror att vi har
mycket att ge Burundi i form av kunskaper i
demokrati, mänskliga rättigheter och
samhällsuppbyggnad.
Herr talman! När jag nämner Burundi kan jag
naturligtvis inte utelämna grannlandet Rwanda.
Det som händer där är så fruktansvärt att det inte
går att fatta. Jag utgår ifrån att Sverige i första hand
kommer att utöka sina humanitära insatser till det
landet och till alla de flyktingläger som finns både
inne i och utanför landet.
Herr talman! Under många år har FN:s
generalförsamling på sin dagordning haft ''Översyn
av Internationella domstolens roll'' som ett ärende.
Av de 15 domare som FN:s generalförsamling och
säkerhetsrådet valt är ingen kvinna. Även om
kraven till ämbetet är stora bör det ändå bland
världens länder finnas lämpliga kvinnliga
domarkandidater.
Om väljarna, dvs. de olika staterna, enligt artikel 9
skall bevaka att det finns en garanterad säkerhet så
att domstolen ''företräder civilisationens olika
huvudformer och världens främsta rättssystem'',
bör hänsyn också tas till att hälften av världens
befolkning faktiskt är kvinnor och att en stor del av
FN:s arbete gäller kvinnor i många av FN:s
medlemsländer. Detta faktum, anser jag, bör
återspeglas i domstolens sammansättning vad gäller
kön. I dag finns ingen kvinnlig domare i FN:s
internationella domstol i Haag. Det tycker jag är
svagt.
Herr talman! Med tanke på Sveriges goda
internationella anseende och erkända arbete för
mänskliga rättigheter och jämställdhet bör Sverige
i FN verka för en jämn könsfördelning i FN:s
internationella domstol. Förhoppningsvis kan det
kanske hjälpa oss att få en mer rättvis och en bättre
värld.