Herr talman! Jag skall inte säga att jag har blivit
påhoppad, för jag upplever det inte så, men vid två
tillfällen har såväl Berith Eriksson som Ingela
Mårtensson kommenterat att jag står med i detta
eniga betänkande även när det gäller skrivningarna
om Turkiet. Jag är övertygad om att både Berith
Eriksson och Ingela Mårtensson känner till min
personliga hållning när det gäller situationen i
Turkiet. Jag kan försäkra Ingela Mårtensson att jag
har gjort mitt allra bästa för att övertyga hennes
partikamrater i utskottet om skarpare skrivningar.
Men lika lite som Ingela Mårtensson har nått succé
när det gäller att övertyga inom sin grupp har jag
kunnat övertyga hennes partivänner att inta en
skarpare hållning.
Det finns en socialdemokratisk motion i frågan som
Hans Göran Franck har talat om från talarstolen.
Vi har ingen reservation när det gäller Turkiet. Vi
har ingen reservation alls i detta betänkande. Vi
ville gå längre i många av de frågor som togs upp i
utskottet, men vi har också ansett att det har varit
viktigt att få ganska skarpa skrivningar från ett
enigt utskott. Det har tjänat syftet att flytta fram
positionerna för MR-frågorna som helhet.
Det ändrar inte min principiella personliga
hållning: vi borde gå betydligt tuffare fram mot
Turkiet.