Fru talman! Även jag vill tacka kamrat Hans An-
dersson för gott samarbete i arbetsmarknadsutskottet.
När Hans Andersson nu lämnar riksdagen för andra
uppgifter förlorar riksdagen och arbetsmarknadsut-
skottet en både kunnig och engagerad ledamot. Och
jag vet att det är fler än jag som beklagar. Men lycka
till i framtiden.
Jag måste också få kommentera något av det som
Hans Andersson sade. Jag förstod länge och väl inte
riktigt om Hans Andersson är glad och nöjd med det
förslag som vi diskuterar i dag eller om han egentli-
gen inte riktigt gillar det. Den vacklande attityden
som Hans Andersson hade till detta sken igenom så
att jag knappt visste om han var för eller emot det
som han pläderade för.
Hans Andersson erkände också att det tydligen
har varit oerhört segt i Regeringskansliet. T.o.m.
Hans Andersson har fått vara den som har sparkat på
för att det ska komma fram något regeringsförslag.
Det bevisar ju vad vi har kritiserat regeringen för. Det
har varit svårigheter att komma överens internt i rege-
ringen och svårigheter att komma överens mellan
samarbetspartierna, och därför har vi ibland förlorat
mycket tid när det gäller detta förslag.
Sedan kritiserade Hans Andersson starkt TCO och
SACO för att de skulle strunta i alla låginkomsttagare
och bara tänka på höginkomsttagare. Det är en något
märklig syn på TCO och SACO som Hans Andersson
visar.
Vi har i vårt förslag t.ex. tydligt markerat att vi
vill ha ett särskilt stöd för låg- och medelinkomsttaga-
re. Det finns i grunden ingen skillnad där i fråga om
den fördelningspolitiska profilen. Men vad det hand-
lar om är att det ska vara ett system som ger så myck-
et frihet och öppenhet som möjligt för individen för
att stärka individen och inte styra individen så mycket
som möjligt som Hans Andersson ändå verkar ge
uttryck för. Frågan är då: Varför avfärdar Hans An-
dersson så kategoriskt SACO:s och TCO:s förslag till
en blocköverskridande lösning?