Fru talman! Jag tackar Mona Sahlin för vänliga
ord. Jag kan avslöja att jag gärna fortsätter debatten
även om jag inte har tillträde till riksdagens talarstol.
Som gammal postiljon kan jag säga att det går att
sända ett brev. Ett brev betyder ju så mycket.
När det gäller statsrådets synpunkter på den all-
männa utbildningen är det inte mycket att invända.
Självfallet är den oerhört angelägen. Det må vara allt
ifrån grundutbildning över gymnasieutbildning till
högskola. Men i det ljuset är det klart att det är be-
kymmersamt att vi har en samlad utbildning och
skola som inte fyller sitt mått särskilt väl. Det finns
anledning att se över det.
Angående de utbildningsmöjligheter som finns
har också sådana i viss mening perifera som folkhög-
skolor och studieförbund också en särskild roll i fråga
om olika former av kompetensinsatser. Kunskapslyf-
tet har nämnts. Även om jag tycker att socialdemo-
krater överdriver hur lyckat det var betydde det
mycket för många. Nu vill statsmakterna att också
aktivitetsgarantin ska gå ut över folkhögskolornas
verksamhet. Det kan säkerligen fylla ett bra behov.
Jag tror, fru talman, att vi behöver spela på hela
klaviaturen när det gäller utbildningsinsatser. Jag är
glad - för att travestera det uttrycket - att Mona Sah-
lin använder ord som frihetsreform och individuella
val. Det är nästan så att en liberal applåderar. Men jag
tror att vi ska se detta som något med många vinnare.
Vi får en förhöjd kompetens.
Det är naturligtvis också en väldig utmaning. När
det i debatten från stödpartiets aktörer frågas om vad
som är inriktningen med ett stort frågetecken tyder
det på hur mycket som egentligen återstod på detta
förslag som var utlovat så länge.