Fru talman! Jag avvisar inte alls av principskäl,
utan jag avvisar av bestämda skäl. Det är inte SA-
CO:s uppgift att hålla reda på statsfinanserna, utan
det är en uppgift för riksdagen. Det finns inte pengar
till detta - det är inte anvisat någon finansiering.
Jag vill återigen fråga Attefall: Vad tror ni att det
kostar att genomföra ert förslag - på ett ungefär, i
runda slängar i miljarder? Det svaret borde man kun-
na kräva.
Jag vill inte styra individen. Det här förslaget in-
nebär inte det, utan det innebär en mycket stor frihet.
Det kommer förslaget i höst att tala om. Det får dock
inte vara precis vad som helst, utan vi börjar med det
som är grundande för statligt studiestöd. Sedan, har vi
sagt, går vi vidare därför att det här ska kunna inne-
fatta praktik och ha en oerhörd bredd vad gäller den
utbildning och den personliga utveckling som ska
kunna komma i fråga. Jag är för detta.
Är jag glad eller ledsen? Nej, jag tycker att komp-
romissen är rimlig. Stefan Attefall anar inte vilka
förslag jag har sett och synat vad gäller de förslag
som legat på bordet i förhandlingsverksamheten. Jag
tycker att det här är rimligt. Det har med en hel del av
det bästa i utredningen, men det har satts mycket
bestämda gränser i första hand när det gäller fördel-
ningsfrågor och i andra hand när det gäller att få en
utbildningspolitisk träffsäkerhet. Det tycker jag är
bra.
Jag kan tänka mig att man sedan kan utveckla och
utvidga detta. Där skulle jag vilja ha med parterna på
ett helt annat sätt. Kom ihåg att det är möjligt att
kombinera det här systemet med andra system - med
andra studiesystem och andra system som kan upp-
komma på arbetsmarknaden.
Jag tror att detta egentligen blir början till vad jag
nämnde, nämligen en stor frihetsreform. Men det
gäller att gå fram försiktigt och att se till att vi har
med de sämst ställda, de som verkligen mest behöver
utbildning. Det gäller då stora kostnader och utbild-
ningsreformer.