Fru talman! Jag förstår inte alls Margareta An-
derssons resonemang om fördelningsprofilen. Det
system som skattebetalarna gemensamt ska bekosta
genom det förslag som regeringen och samarbetspar-
tierna har lagt fram - som vi har finansierat klart och
tydligt - tar större hänsyn till att stor tonvikt läggs på
dem som har små inkomster. Hur Margareta Anders-
son kan få det till att det är vi som inte stöttar dem
med låga inkomster utan att det i stället görs i den
borgerliga reservationen får inte jag att gå ihop, Mar-
gareta Andersson, vare sig argumentationsmässigt
eller framför allt finansieringsmässigt.
Sedan gör Margareta Andersson en analys som
jag skulle vilja be henne utveckla. Beskrivningen av
kompetenskontosystemet låter i Margareta Anders-
sons mun som det enda halmstrå som lågutbildade
individer har för att få en starkare ställning på ar-
betsmarknaden. Jag tycker att det är farligt att lägga
den tonvikten på det här systemet som är en ny pus-
selbit som kan komplettera. Också i framtiden, Mar-
gareta Andersson, kommer det att handla om vår
förmåga att se till att det är i vuxenutbildningen, per-
sonalutbildningen, arbetsmarknadsutbildningen, Kun-
skapslyftet och högskolan som det riktiga stora lyftet
ligger för dem med små ekonomiska förutsättningar
med stort utbildningsbehov.
Till det kan vi lägga den diskussion vi måste ta
med parterna, både arbetsgivare och fack, om hur de
kan komma längre med att ge den barnsköterska som
Margareta Andersson själv hade som exempel möj-
lighet att på arbetstid och med en del av sin lön kvar
möjlighet att utvecklas i sitt jobb, så att offentlig
sektor och vård kan få någon arbetskraft i framtiden.
Det är där de stora utmaningarna för den breda kom-
petensutvecklingen ligger, inte i det system vi disku-
terar i dag som handlar om individens egen lust och
möjlighet.