Fru talman! När jag lyssnade på Laila Bjurlings
anförande fick jag intrycket att hon över huvud taget
inte var särskilt förtjust i det här systemet. Det talades
mycket om hinder och annat, och Laila Bjurling sade
inte särskilt mycket om fördelarna med det. Det ver-
kar som om hon inte har insett att vi snabbt måste
komma i gång med ett system för att höja den sam-
manlagda utbildningsnivån i Sverige. Det är ju det
som är vitsen med det individuella kompetenssparan-
det: att vi genom skattesubventioner får i gång en
kompetenshöjning som kommer oss alla till del i en
ökad tillväxt.
Vi har halkat efter i internationella sammanhang.
Det vet Laila Bjurling. Och för att vi nu ska försöka
ta igen lite av vad andra länder satsar på skulle det
här kunna vara en bra metod. Men Laila Bjurling
verkar inte särskilt villig att över huvud taget diskute-
ra hur man kan få ett fungerande system.
Jag tror inte att det system som Laila Bjurling och
regeringen lägger fram får någon större effekt. Det är
för svagt och för urvattnat. Det skiljer sig mycket från
det förslag IKS-utredningen lade fram. Vi har utrett
det år ut och år in, och det har förhandlats hit och dit.
Så kommer man med ett rätt bedrövligt förslag.
Jag hade hoppats att Laila Bjurling under debatten
i dag skulle försöka ta till sig en del av våra syn-
punkter och vi skulle kunna diskutera dem, men det
verkar inte som om Laila Bjurling och Socialdemo-
kraterna över huvud taget är villiga att lyssna på det
örat.
Laila Bjurling har flera gånger tjatat om hur vi ska
finansiera vårt förslag. Jag kan redan nu säga att Laila
Bjurling får reda på det när vi lägger fram vår propo-
sition i höst.