Fru talman! Det var trevligt att se statsrådet Mona
Sahlin här i kammaren. Det är inte ofta statsråden är
med på våra arbetsmarknadspolitiska debatter. Det
händer, men det var trevligt att se statsrådet här.
Jag kan inledningsvis konstatera att Näringsde-
partementet och regeringsmajoriteten återigen har
visat sin stora impotens. Och mot beslutsimpotens
hjälper inte ens Viagra.
För mer än fyra år sedan, i april 1988, tillsatte re-
geringen en arbetsgrupp med uppgift att främja kom-
petensutvecklingen i arbetslivet. I december 1999
tillkallades en särskild utredare för att lämna ett för-
slag till hur ett generellt system för individuell kom-
petensutveckling skulle kunna utformas. Efter ett år,
alltså i december 2000, överlämnades det till rege-
ringen.
I dag, år 2002 - ett och ett halvt år efter överläm-
nandet - diskuterar vi riktlinjer för ett system för
stimulans av individuell kompetensutveckling, inte
något förslag till lagstiftning. Det är tänkt att komma
till hösten.
Det är egentligen bedrövligt att vi ska behöva ta
upp kammarens tid med att stå här i dag och debattera
några sorts riktlinjer till kompetenssparande. Det
hade varit betydligt rejälare om vi fått diskutera rege-
ringens förslag med sammanhängande lagstiftning i
ett sammanhang. Men vi får väl göra det bästa av
situationen och i dag försöka få ett resonemang om
ett bättre system än det som regeringen har föreslagit
riktlinjer för.
De fyra borgerliga partierna har lagt fram ett ut-
kast till ett sådant. Min avsikt är att redogöra för
idéerna i det. Medreservanterna kommer härefter
säkert att fylla på med kloka synpunkter.
Fru talman! Det finns i Sveriges riksdag en bred
uppfattning om nyttan av att vuxna människor konti-
nuerligt skaffar sig nya kunskaper. Jag ser tre avgö-
rande skäl till kompetensutveckling.
Det första skälet är att utbildningsväsendet i dag
inte håller tillräckligt hög kvalitet. I länder där utbild-
ningen släpar efter kommer också den ekonomiska
utvecklingen och människors levnadsstandard att
göra det. Vi kan i dag se att Sveriges ledande position
i världens välståndsliga i början av 70-talet har för-
bytts i en kontinuerligt sjunkande position. I dag
ligger vi på en mindre hedrande ungefärlig sjuttonde-
plats.
Det blir alltmer tydligt att många företag har pro-
blem att rekrytera kunnig och utbildad arbetskraft.
Det gäller såväl yngre akademiker som utbildad ar-
betskraft inom praktiska och tekniska yrken.
Det andra skälet är att de svenska skatterna på ut-
bildning och kunskap sänder ut fel signaler. Det lönar
sig helt enkelt inte i tillräcklig utsträckning att utbilda
sig. En rapport från Föreningssparbanken för några år
sedan visade att de akademikeryrken man undersökte
hade en lägre ekonomisk standard än industriarbeta-
ren hade när skatt, nödvändiga fasta utgifter och stu-
dielån betalats.
Trots relativt höga arbetskraftskostnader betalar
sig med andra ord långa studier dåligt i Sverige. Den
högsta marginalskatten sänks i många länder, medan
Sverige fortfarande har bland de högsta skatterna i
världen.
Det tredje skälet är att det brister i förutsättning-
arna för många människor att på egen hand kunna
finansiera sin vidareutbildning. Många människor har
inte de ekonomiska förutsättningarna att regelbundet
kunna avsätta medel för att betala nödvändig fort-
bildning.
Fru talman! Med detta som bakgrund finner vi
moderater det i dag vara värt att pröva ett system för
individuellt kompetenskonto, ett system som ska
gälla alla arbetstagare och egna företagare. Vi vill ha
ett system som är anpassat till den enskilde individen
och som är frivilligt.
Detta är viktigt då vi vill skilja på verksamhetsre-
laterad och individrelaterad utbildning. Med verk-
samhetsrelaterad utbildning menar vi att det i det
enskilda företaget ska vara ett naturligt led i vardagen
att ge de anställda en kontinuerlig utbildning relaterad
till arbetet. Detta borde vara en självklarhet då det har
en avgörande betydelse för företagens överlevnad.
Den individuella kompetensutvecklingen ska vara
en möjlighet för den enskilda människan att kunna
fortbilda sig och eventuellt kunna finansiera nya
karriärmöjligheter.
Fru talman! Det system som vi förordar är i grova
drag uppbyggt på följande sätt:
- Den enskilde individen ansvarar för och avgör när
sparandet används.
- Alla får möjlighet att göra avdrag vid inkomstbe-
skattning upp till ett prisbasbelopp per år.
- Banker, fondbolag och andra finansiella institut
som finns på den svenska marknaden bör förvalta
sparandet.
- Avkastningen beskattas med 15 % avkastnings-
skatt.
- Arbetsgivarens medverkan är viktig, därför bör
rätt till avdrag införas för de sociala avgifterna vid
avsättning till den anställdes kompetenssparkonto.
- När medlen tas ut betalas inkomstskatt.
- För låginkomsttagare bör någon form av extra
skattekredit eller bidrag tillföras. I utgången av
2002 finns avsatt 3,65 miljarder kronor. Därefter
är beslutat att avsätta 1,15 miljarder kronor årli-
gen.
- Om sparmedlen inte använts vid arbetslivets slut
bör de kunna användas för att förstärka pensionen.
Fru talman! Den kritik jag har mot regeringens
förslag kan sammanfattas med följande:
· Insättning på kontot med max 25 % av ett in-
komstbasbelopp per år är helt otillräckligt som
stimulans för reformens syfte.
· Skattelättnad med en nedsättning av 10 procen-
tenheter av arbetsgivaravgifterna är alltför litet för
att motivera arbetsgivarna att medverka till av-
sättningar.
· Sparandet bör inte ske hos en statlig myndighet.
Det genererar bara stora kostnader när det redan
finns befintlig infrastruktur för sparandet och ger
inte valfrihet för denna sparform.
· Sparandet bör inte heller beskattas fullt ut som
kapitalinkomst med 30 %. Det bör i stället lik-
ställas med vad som gäller för det individuella
pensionssparandet.
· Kompetenspremien är alltför låg och krångligt
uppbyggd. Den stimulerar inte till avsättning på
konton.
· Sparandet bör kunna övergå till pensionssparande
och inte kringgärdas av de spärrar som regeringen
föreslår.
Fru talman! Det finns alltså anledning att inte bara
kritisera handläggningen av ärendet utan även i allra
högsta grad innehållet. Eftersom vi ändå ska åter-
uppta diskussionerna i höst vore det bra om partierna
som står bakom betänkandet tog till sig vad SACO:s
ordförande Anna Ekström och TCO:s ordförande
Sture Nordh uttryckte tidigare i våras.
"Det finns all anledning för de miljöpartistiska,
vänsterpartistiska och socialdemokratiska ledamöter-
na i arbetsmarknadsutskottet att mycket noggrant läsa
den borgerliga motionen om individuellt kompetens-
sparande. Den är klart bättre än den proposition rege-
ringen har lagt. Det vore bra med en stabil blocköver-
skridande uppgörelse om kompetenssparandet."
Individuellt kompetenssparande skulle kunna vara
en bra tillväxtmotor, men då ska den också fylla sin
funktion.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till den ge-
mensamma reservationen.