Fru talman! Jag håller helt med Margareta An-
dersson om att det här inte löser problemet att 45-
åringar och äldre inte kan kompetensutvecklas med
studiemedel. Det var inte ens en ambition att försöka
lösa problemet med det här systemet, utan ambitionen
var att stimulera den individuella kompetensutveck-
lingen genom ett individuellt sparande.
Man kan naturligtvis säga att på lite sikt kan 45-
åringar ha sparat pengar under en längre tid så att de
kan använda de individuella kompetenskontona efter
att de fyllt 45 år. Men det här är ju inget som på kort
sikt löser bekymret, utan vi måste titta på andra sys-
tem i den generella välfärdspolitiken. I dag finns ju
ett system för dem som är eller riskerar att bli arbets-
lösa. Men när det gäller de som på eget bevåg utbil-
dar sig efter 45 år är det fortfarande en brist i system-
et. Jag är villig att erkänna att jag också tycker att det
är ett problem i mångt och mycket. Men pengarna
räcker inte till allt på en gång, utan man får ta små
steg på det här sättet.
Vad gäller mig själv är jag förskollärare. Och det
är ju fortfarande en brist på förskollärare har jag hört,
så med lite uppfräschade kunskaper kanske jag har
chans att få ett jobb utan vidareutbildning.