Fru talman! Jag hade en fundering och en undran i
mitt anförande om hur Socialdemokraterna och Laila
Bjurling löser problemen för dem som är över 45 år. I
dag finns det tyvärr inget system som gör att man kan
studera på heltid eller ens på deltid egentligen och få
någon form av samhällelig subvention eller något
bidrag, utan man får försöka hitta andra lösningar. Då
är det ju bra om man har kunnat spara. Ska samhället
då inte ta något ansvar för dem som inte är arbetslösa
och inte har kunnat spara pengar, men som behöver
ha en vidareutbildning därför att de har 10, 15 eller
20 år kvar i arbetslivet?
Laila Bjurling och jag klarar oss säkert om vi
skulle bli utkastade ur riksdagen, för vi har en hygglig
pension. Men hur ska våra kolleger som inte har
kommit in i riksdagen, som går kvar på de jobb som
vi hade innan vi kom in här, bära sig åt om de vill
skaffa sig en bättre utbildning? Det finns inga pengar.
Jag hade hoppats att det här systemet skulle vara ett
sätt, men jag tycker inte att det har lyckats.