Fru talman! Jag har en helt annan utgångspunkt i
diskussionen om det individuella kompetenssparandet
än den Patrik Norinder nu gav uttryck för. Patrik
Norinder sade att vi för den här diskussionen därför
att "det finns brister i det politiska systemet". Det
håller jag absolut inte med om, varken beskrivningen
eller att det skulle vara skälet till den debatt vi har i
dag och det förslag vi diskuterar.
Jag påstår att detta beror på någonting helt annat,
nämligen att det fanns många som vågade ha en dröm
om ett helt nytt system, en helt ny idé som inte finns
prövad någon annanstans på detta sätt, nämligen att
staten och individen skulle dela på ett ansvar för
kompetensutvecklingen, den lust att lära, lust att gå
och plugga och lära sig någonting nytt som individen
kände för sin alldeles egen skull. Det ansvaret skulle
inte vara bara individens, utan också vi andra skatte-
betalare skulle säga: Ja, hela samhället skulle tjäna på
att fler hade inte bara lust utan också möjlighet att
förkovra sig.
Därför för vi debatten i dag - inte därför att vårt
utbildningssystem skulle vara strunt och skräp och
dåligt och att vi halkar efter överallt, vilket är den
vanliga rutschbanefilosofi som Moderaterna ägnar sig
åt. Det är inte därför.
Det förvånar mig inte att Moderaterna inte ens i
dag har förstått kärnan i ord som frihet, lust att lära
och gemensamt ansvar mellan individ och stat som de
flesta av oss andra har gjort. Moderaterna gör en
sådan här spännande reform till en som vanligt gans-
ka trist debatt om skatter och skattesystem. Det är
typiskt, men det är ganska gammalmodigt och trött-
samt.