Fru talman! Diskussionen är lite märklig. Det hela
är mycket försenat. Enligt Hans Anderssons vittnes-
börd får vi riktlinjer efter mycket turbulens, bråk och
oenighet inom Regeringskansliet mellan samar-
betspartierna. Sedan ska vi svara om alla detaljer när
det gäller hur vi ska ha det.
Vi har ju också presenterat riktlinjer som motför-
slag, men vi har grundat våra resonemang. Huvudde-
len av våra kostnader ligger på en uppskjuten skatte-
kredit som över tid inte kostar mycket, men som kan
kosta mycket under enskilda år - särskilt i början. Vi
grundar våra resonemang på IKS-utredningen och har
i mångt och mycket dess antaganden i botten för
detta. Men självklart beror kostnaden på hur många
man tror deltar i systemet första året, andra året och
tredje året. Sådant kan man självklart inte begära att
oppositionspartier ska presentera.
Ni har ju också bara presenterat riktlinjer. Själv-
klart kommer vi i detalj att ta ställning till exakta
gränser och summor när vi i höst får chansen att lägga
fram en proposition, alternativt lägga fram ett motför-
slag till det regeringsförslag som finns.
När man ser det här systemet som ett sätt att stär-
ka individen, att verkligen stärka löntagaren på ar-
betsmarknaden, rusar Hans Andersson, Mona Sahlin
och Laila Bjurling ut och omgärdar detta med så
mycket regler som möjligt.
Hans Andersson säger nu att det ska bli öppnare
till hösten när vi får det färdiga förslaget. Men varför
komma med en proposition nu när ni inte ens här har
preciserat vad ni egentligen tänker? Hur ska opposi-
tionspartierna kunna opponera mot en politik som
inte ens majoritetsföreträdarna riktigt står för - åt-
minstone vet man inte ännu fullt ut vad den innebär?
Det är en något märklig ordning. Dessutom är detta -
som sagt - försenat, vilket jag djupt beklagar. Jag
beklagar att Hans Andersson, som brukar vara en
skärpt kille, har gått med på detta.