Fru talman! Får jag börja med att betona att jag
inte känner till något annat organ som man kan lyssna
med än öronen. Det är dem som jag lyssnar med här i
kammaren, också till Stefan Attefall, och jag hör vad
han säger, mycket klart och tydligt.
Jag menade verkligen inte - och det vill jag beto-
na - att det bara skulle ha varit tekniska svårigheter
som har orsakat förseningen. Det har jag inte påstått.
Det vore inte sant. Jag sade bara att de tekniska svå-
righeterna också har funnits där. De var inte tillräck-
ligt belysta i utredningens förslag.
Det stora skälet till att detta har tagit tid, Stefan
Attefall, handlar om hur vi med vetskap om att de
ekonomiska förutsättningarna är begränsade skulle få
fram ett system som hade en bättre fördelningspoli-
tisk effekt än vad utredningens förslag hade. Det är
detta som har prövats, diskuterats, blötts och för-
handlats tills vi var säkra på att vi hade en bra början
och en viktig start på den individuella kompetensut-
vecklingen.
Stefan Attefall upprepar att det handlar om att vi
skulle ha varit ogina. Han frågar varför jag är så ogin.
Det är inte oginhet. Det är omsorg om statens budget.
Fortfarande är Stefan Attefall och andra svaret skyl-
diga, för det är ingen tvekan om att ert system kostar
mer än det som vi har gjort upp om - och skatteväxlat
- med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Var finns de
pengarna? Oginhet och omsorg om fördelningspolitik
och budgetutrymme är inte samma sak, inte för oss
tre partier i alla fall.