Fru talman! Det är ju just det: Vi har inte friheten.
Vi har inte möjligheten att få utlopp för lusten att lära
på grund av de stora skatter som tas ut av medborgar-
na. Vi får inget över. Speciellt låg- och medelin-
komsttagarna har inte möjligheter. Det är ju det som
är det stora problemet. Man kan inte avsätta pengar
för att hitta andra vägar.
Att statsrådet inte håller med om bristerna i vårt
politiska system är inte så konstigt. Det vore nästan
konstigt om statsrådet hade hållit med. Vi ser olika på
hur vi vill ha de politiska systemen. Vårt system byg-
ger mycket på valfrihet och individens möjligheter att
utveckla sig. Statsrådets system bygger på den poli-
tiska styrningen och hur man genom skattesubventio-
ner och med de höga skatterna ska kunna styra män-
niskor. Vi har olika system.
Hade man kunnat avsätta pengar för att utbilda sig
tror jag att fler skulle ha gjort det.
Det verkar inte som om vi kommer närmare var-
andra. Det är synd, för jag tror att det hade varit bra
om vi hade kunnat finna någon form för att vidga den
här dialogen och nå en större förståelse. Det verkar
dock som om positionerna är alltför låsta för det. Vi
får väl lägga fram våra olika förslag, och sedan får vi
se vem som får majoritet. Vi tror på vårt system, och
statsrådet tror naturligtvis på sitt system. Men det vi
är ense om är att vi snabbt måste komma fram med
någonting så att vi får i gång en kompetensutveckling
i Sverige.