Fru talman! Jag är glad för svaret på den första
frågan. Jag tycker själv att det är en svår fråga. Det är
två principer som strider mot varandra, kan man säga.
Jag är rädd för en situation där man direkt missgynnar
de ekonomiskt och kanske utbildningsmässigt sämst
ställda.
Det är möjligt att det kan lösas på ett annat sätt
och att man kan ha kvar de principer som man brukar
ha när det gäller sparande och bedömning av bidra-
gen. Det är skälet till att vi, med de skrivningar som
nu finns att regeringen ska återkomma, har släppt
frågan. Men jag vill markera att det är en mycket
viktig fråga för Vänsterpartiet. Jag är glad för svaret.
Jag är också glad för svaret på den andra frågan.
Jag tror i och för sig att man kanske behöver göra mer
av fördelningspolitiska skäl. Den tusenlapp som nu
ligger har en fördelningspolitisk profil, men man
kanske skulle skärpa denna om man skulle utveckla
systemet. Jag tror också att det är i hävstångseffekten
det verkliga ligger. Det var det jag försökte säga i
mitt inledningsanförande. Att få med parterna på
riktigt stort allvar och kombinera det individuella
systemet med ett partssystem som genererar mer
pengar tror jag är framtidslösningen.
Jag är glad över att samtala med en person som
också vet att inkomstbortfallsprincipen är idén om att
man ska få ut rättigheter i förhållande till vad man har
betalat in och inte att man ska få ut särskilda rättig-
heter för att man hade mycket pengar att spara på sitt
eget konto. Det är inte alla som har dessa insikter vill
jag säga till statsrådet.