Fru talman! Jag blir egentligen djupt bekymrad
när jag hör Stefan Attefall men också lite mer klar
över varför det vore så illa med en borgerlig regering
till hösten, om det nu skulle bli så.
Den stora kritiken nu handlar om att det är ett år
för sent. Jag skulle kunna vända på det och säga att
jag förstår de borgerliga regeringarnas problem med
budgetarna, under de år som man har fått chansen att
pröva att vara regering, om man hellre jobbar fram
saker fort än genomtänkt. Det går inte att nonchalera
att detta inte beror på oginhet utan på en uppriktig
vilja att undan för undan lösa de problem och svårig-
heter, som ibland har varit oväntade och faktiskt
svåra att lösa, som har dykt upp under denna bered-
ningstid. Det är faktiskt svaret på frågan om varför
det är en försening på ett år, som Stefan Attefall ut-
tryckte det.
Sedan säger Stefan Attefall något som jag tycker
är ganska avslöjande, att han inte förstår detta med
fördelningsprofil och fördelningsargument. À la bon-
ne heure, det är väl ärligt att han som kristdemokrat
säger att han inte alls förstår varför man tänker in
fördelningspolitik i detta. Detta har varit och är vik-
tigt för oss och samarbetspartierna, därför att vi pratar
inte om ett evigt utrymme. Vi pratar om x utrymme
som har uppstått i skatteväxlingen, som både Barbro
Feltzing och Hans Andersson så riktigt har betonat.
Det är skattepengar.
Det är inte förbjudet för någon att spara så mycket
man kan, så mycket man vill och till vilka ändamål
man vill, också till utbildning. Men nu pratar vi om
ett utrymme som är begränsat, som är skattesubven-
tionerat. Då blir det väldigt viktigt att de som har
svårast att avstå och har en mindre lön också ska få
ett större utbyte av ett system som bygger på ett indi-
viduellt kompetenssparande. Det är det som är för-
delningsargumenten, och det är detta som har varit
viktigt för oss att utveckla och förändra i det förslag
som utredningen lämnade.