Fru talman! Birgitta Hambraeus inledde med att
tala nedsättande om våra kolleger i kulturutskottet. De
skulle ha blivit offer för massmediernas tryck, och de
skulle därmed ha upptäckt att beredningen av det här
ärendet var bristfällig. Jag hoppas att jag hörde fel.
Birgitta Hambraeus säger att det har varit resande-
remisser, och att det har fått ersätta det vanliga be-
redningsförfarandet. Vi har ju fått protokoll om det
här. När det gäller Göteborg står det att man borde ha
nationell status för bl.a. Etnografiska museet, och den
tanken har ju kulturutskottet gillat.
Det förekommer mycket ofta att man inhämtar
upplysningar vid olika hearingar när man inte har tid
att skicka ut de konkreta förslagen på bredare remiss.
Det är alls inget nytt. Det hade funnits en stor möjlig-
het för Kulturdepartementet att kalla in de berörda
myndigheterna för att inhämta deras upplysningar -
inte för att informera dem, utan för en liten träff i all
enkelhet på Kulturdepartementet. Det har man också
avstått från. Hela förslaget skulle ju hållas hemligt
tills det inte gick att hålla det hemligt längre.
Nu säger Birgitta Hambraeus att den här extra ut-
redaren har informerat och inhämtat synpunkter från
de berörda myndigheterna. Då skulle jag vilja fråga:
När inhämtades upplysningar från Östasiatiska museet
och Medelhavsmuseet? När fick de chans att lämna
sina synpunkter och förmedla den kunskap de har om
sina museer? När och hur gick det till?