Fru talman! Alf Svensson frågar retoriskt om inte
kommunerna består av föräldrar. Jo, just det. Det är
kommunpolitiker som företräder bl.a. föräldrar. Det
talas om kommunpolitiker som något slags fristående
djur som inte har någonting att göra med dem som de
är satta att företräda. Så tycker inte jag att kommun-
politiker brukar bete sig. De företräder just bl.a. för-
äldrarna i sin kommun och andra kommuninnevånare,
t.ex. barn och gamla människor.
Många är kommunpolitiker därför att de är besjä-
lade av tanken på att få skapa förutsättningar för bra
omsorg för alla barn. Med bra omsorg menar de ofta
litet olika saker, och inte alltid kommunal barnom-
sorg. Hur de kommer fram till vad de menar och hur
de vill ha det har att göra med den demokratiska dis-
kussionen i kommunen och demokratins villkor. Där-
för är det en viktig princip att kommunerna också
faktiskt får möjlighet att ta ansvar när de skall göra
det.
Kommunpolitiker är inte kommunpolitiker för att
häva valfriheten för sina kommuninnevånare. Det
vore ett konstigt skäl att bli kommunpolitiker.
Vi talade om att vårdnadsbidraget efterfrågas av
få. Jag har undersökningen här. Den säger att en fjär-
dedel av kds sympatisörer föredrar vårdnadsbidrag
framför daghem, medan 40 % hellre satsar på daghem
än på bidraget. 30 % kan tänka sig vårdnadsbidraget,
men bara om det inte inkräktar på daghemmets resur-
ser.
Det var ju just det. Det är ont om pengar. Det
gäller att skapa en familjepolitik med kvalitet i de
delar där den finns och måste finnas. Det gäller t.ex.
bra daghem till alla barn.