Fru talman! Jag noterar att statsrådet Hedborg
trots hela den ryktesflora som för närvarande oroar
alla barnfamiljer i Sverige inte vill ta upp en fördel-
ningspolitisk diskussion om familjepolitiken i dess
helhet.
Jag har vidare lätt att förstå att Anna Hedborg vill
åberopa nattståndna undersökningar refererade såsom
av en händelse i Kommun Aktuellts senaste nummer,
som också jag läste i går. Det är bara att konstatera att
som man ställer frågorna får man svar. Formuleras
frågorna så att man konstruerar en motsättning mellan
kommunal barnomsorg och vårdnadsbidrag, får man
ett sådant här svar.
Vi har för vår del aldrig ifrågasatt den kommunala
barnomsorgen. Vad det handlar om är att barnfamil-
jerna skall kunna välja den barnomsorg som de själva
anser vara bäst för deras barn, och det är en helt annan
sak. Om man utgår från detta, får man också helt
andra svar.
Jag är helt övertygad om att om regeringen hade
vågat låta vårdnadsbidragsreformen verka under en
längre tid, hade många av de sagor som ni brukar
sprida om denna reforms nackdelar kunnat vederläg-
gas. Man menar dels att den kostar för mycket, dels
att den betyder för litet. Det har dessutom hävdats att
vi går arbetsgivarnas intressen till mötes. Dessa påstå-
enden skulle ha kunnat motbevisas av verkligheten
själv och genom kvalificerade utredningar i stället för
att underkännas genom en rad tyckanden från nytill-
trädande statsråd i regeringen.