Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag in-
stämmer i Marianne Jönssons anförande, även om jag
inte reste mig vid tillfället. Jag vill tillstyrka majorite-
tens förslag.
Vi från Vänsterpartiet erkänner i likhet med Alf
Svensson att frågan om vårdnadsbidrag är en ideolo-
gisk fråga. Vi tycker att det är fel reform vid fel tid-
punkt och med fel förutsättningar. Framför allt tycker
jag att det saknas en helhetssyn i frågan. Det verkar
som om man är beredd att låta allt annat rasa runtom-
kring, bara man får behålla vårdnadsbidraget.
Vi menar att framtidens familjepolitik skall bygga
på välfärdens grund, precis som hittills. En väl ut-
byggd barnomsorg av hög kvalitet, föräldraförsäkring,
bra mödrahälsovård och barnsjukvård, en bra grund-
skola, fritidshem osv. är mycket viktigare än ett vård-
nadsbidrag.
Samtidigt kan man inte klandra dem som har tagit
emot vårdnadsbidraget när de fått erbjudandet. Det är
därför vi i utskottet har varit med och mildrat försla-
get om garantidagarna. Vi vill inte bestraffa dem som
har tagit ut bidraget. De har naturligtvis gjort rätt
utifrån sina utgångspunkter. Nu ger vi dem i varje fall
tillbaks möjligheten till ledighet.
Vi menar att man nu får titta framåt. Vårdnadsbi-
draget är ett passerat kapitel. Vi måste ta ytterligare
steg på familjepolitikens område. Den viktigaste
framtidsreformen gäller 6-timmarsdag. Det skall inte
enbart gälla för föräldrar, utan för hela samhället. Vi
har nu kommit i det läget att vi kan börja diskutera
den frågan. Vi tror att det också vore en viktig reform
ur familjepolitikens synpunkt. Den skulle underlätta
försörjningen för familjerna och ge föräldrarna mer
tid att vara tillsammans med barnen. Den skulle bidra
till ett rikare, stabilare och mer jämlikt familjeliv. Den
kan också öka valfriheten för föräldrar och för oss alla
i samhället. Det är vår framtidsmodell.
Jag vill ta upp en annan detalj. Det gäller arbetsti-
den. Det finns en reservation om att förlänga rätten till
tjänstledighet till tre år. Anna Hedborg undrade var
logiken i detta fanns. Det undrar jag också. De senaste
åren har ju utmärkts av att man har varit väldigt till-
mötesgående mot SAF och arbetsgivarna när det har
gällt att försämra arbetstiderna för de anställda. Det
har t.ex. gällt en förlängning av provanställningstiden.
Det har gällt en försämring av studieledighetslagen.
Helt plötsligt vill man utöka möjligheten till tjänstle-
dighet. Det finns ingen logik i det. Arbetsmarknads-
departementet har uttalat sig om att det inte är bra,
och Anna Hedborg har också tagit upp detta.
Det var några av våra synpunkter dessa frågor.
Charlotta Bjälkebring skall utveckla den ideologiska
biten ytterligare för vår del senare.