Fru talman! Under förra mandatperioden fattades
en rad beslut inom familjepolitikens område. Till-
sammans formade dessa beslut en positiv helhet:
större valfrihet och rättvisa, uppvärdering av egen-
vård, barnomsorgsgarantin, mångfald inom barnom-
sorgen och möjlighet till flexibla lösningar.
Nu föreslår regeringen och utskottsmajoriteten
bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet att vårdnadsbidraget skall bort, eftersom
det anses vara ett steg i fel riktning, "både ur jäm-
ställdhetssynpunkt och med hänsyn till statsfinanser-
na". Rätten till hel ledighet för vård av barn i tre år
skall inskränkas till ett och ett halvt år som en kon-
sekvens av att vårdnadsbidraget avskaffas.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är någonting
mycket viktigt. Därför skall jag uppehålla mig kring
den aspekten.
Fru talman! För mig framstår det klart att social-
demokraternas problem är viljan till styrning, att alla
skall stöpas i samma form.
Marianne Jönsson framhåller den socialdemokra-
tiska familjepolitikens förträfflighet. Kvinnor och
män som vill skall kunna kombinera föräldraskap och
förvärvsarbete. Vem vill inte det? Socialdemokraterna
har inte monopol på detta. Vad har ni att säga till dem
som då väljer en annan modell, åtminstone under en
period? Hur ser baksidan av det socialdemokratiska
myntet ut? Jo, kvinnor och män som inte vill skall
tvingas att kombinera föräldraskap och förvärvsarbete
under alla perioder.
Av de 70 % som ansökt om och fått vårdnadsbi-
drag är det över 30 % som inte själva står för heltids-
omsorg för sina barn. De har fått möjlighet att ordna
barnomsorgen på ett mer flexibelt sätt än tidigare.
Vad är det för fel på det?
Fru talman! Socialdemokraterna vill styra famil-
jernas val. Socialdemokraterna förordar i praktiken så
mycket förvärvsarbete som möjligt. Varje individs
beroende betyder nämligen någonting negativt. Och
vem kan förneka att den lågavlönade deltidsarbetande
mamman eller pappan är ekonomiskt beroende av sin
heltidsarbetande partner? Den lågavlönade deltidsar-
betande föräldern är lika ekonomiskt beroende som
den som är hemma med vårdnadsbidrag.
Det har ju de facto varit ett socialdemokratiskt
motargument att det med vårdnadsbidraget inte längre
skulle löna sig för lågavlönade deltidsarbetande kvin-
nor att fortsätta sitt arbete. Därmed skulle vårdnadsbi-
draget vara en kvinnofälla.
Samtidigt påstår ni att föräldrar inte kan välja
mellan vårdnadsbidrag och förvärvsarbete. Vård-
nadsbidrag är inget alternativ, samtidigt som det inte
lönar sig att deltidsarbeta. Hur skall ni egentligen ha
det? Vilka argument är det som gäller?
Fru talman! Rätten till tre års tjänstledighet skall
tas bort. Lång bortovaro från arbetet är nämligen inte
bra. Den som vill välja det skall möta hinder på vägen
för att helst stoppas.
I utskottets betänkande lägger man ut texten i den
här frågan. Det är bara negativt att vara borta från
jobbet under en längre tid. Varför säger då Marianne
Jönsson att det hade varit bättre om vi hade byggt ut
antalet garantidagar i stället för att införa vårdnadsbi-
drag? Och varför säger Anna Hedborg att hon hoppas
att så småningom kunna bygga ut föräldraförsäkring-
en? Ni vill ju försvåra för föräldrar att vara borta från
jobbet under en längre tid! Men det är inte tiden i sig
som är problemet. Det är bristen på meritvärdering
och bristen på stöd för inträde och återinträde på ar-
betsmarknaden som är problemet. Det är arbetsorga-
nisation osv. som är problemet.
Fru talman! Jag är bedrövad över bristen på gene-
rositet hos Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet. Eftersom man inte själv vill ha vård-
nadsbidraget skall inte heller någon annan ha det.
Jag är ingen ung mamma, men jag har små barn.
Deras riktiga småbarnsålder är nära i tiden. Mina
pojkar är sex och åtta år. Jag har inte varit hemma
nästan någonting på heltid, inte ens med föräldraför-
säkring. Men jag unnar dem som vill vara det att få ha
den möjligheten. Var finns er generositet?
Nej, för socialdemokraterna finns det bara en god-
känd livsstil. Varför kan ni inte bejaka mångfalden i
samhället? Varför kan ni inte låta tusen blommor
blomma?
Fru talman! Visionen om det jämställda samhället
kommer inte att förverkligas med en smalspårig soci-
aldemokratisk politik. Det är människors drömmar
som skall uppmuntras. Det är möjligheter som skall
ges, inte utstakade vägar med staket som ingen skall
kunna avvika från.