Fru talman! Det är precis som Lennart Rohdin sä-
ger, att vi har en förnämlig familjepolitik. Den har
byggt på tre grundstenar. Den ena är föräldraförsäk-
ringen, som har gjort det möjligt för föräldrar att vara
tillsammans med sina barn i olika formationer under
ganska lång tid. Man har kunnat anpassa sitt arbetan-
de, även när barnen blivit litet större, genom att an-
vända föräldraförsäkringen. Det har gjort det möjligt
att på ett mycket flexibelt sätt kombinera arbete med
föräldraskap. De två andra är barnbidragen och barn-
omsorgen.
Det har varit de tre grundstenarna i uppbyggnaden
av familjepolitiken. Den är förnämlig. Jag håller med
Lennart Rohdin. Jag tycker att det är synd att vi ge-
nom vårdnadsbidraget skulle försämra den, för det är
det som vårdnadsbidraget ju gör. Det försämrar möj-
ligheterna att även fortsättningsvis bygga vidare på
den, som Lennart Rohdin säger, mycket förnämliga
familjepolitiken.
De tre grundstenarna i uppbyggnaden av familje-
politiken har haft ett syfte också, nämligen att vi satt
barnen i centrum. Det har varit barnens villkor som
har varit det viktiga, att ge dem en trygg uppväxt med
möjligheter att träffa sina föräldrar. Det har varit ett
led i att skapa jämställdhet, någorlunda jämställda
villkor, mellan män och kvinnor. Föräldraförsäkring-
en har bidragit till det, den har gett den möjligheten.
Nu tar vi ytterligare ett steg i den riktningen med
pappamånaden. Avsikten har varit att man skall kunna
förena föräldraskapet med ett arbete. Detta har lett till
att kvinnorna i Sverige har haft en mycket hög för-
värvsfrekvens. Det har också lett till att vi haft ett
mycket högt födslotal i det här landet, just därför att
man har tyckt att det här har fungerat väldigt bra.
Frågar man barnfamiljer hur de egentligen vill ha det
är svaret att det viktiga är kunna kombinera ett arbete
med ett föräldraskap.
Lennart Rohdin säger att det med ett vårdnadsbi-
drag blir en ökad rättvisa för en liten grupp som har
stått utanför. Då är vi inne på resonemanget om att
samhället subventionerar barnomsorgen så oerhört
mycket och varför vi då inte skall ge litet pengar till
dem som ändå är hemma. Det är detta som är det
stora tankefelet och begränsningen i de borgerliga
partiernas analys. Barnomsorgen är ju, när man tittar
på den strikt ekonomiskt, samhällsekonomiskt lön-
sam. Det visar alla beräkningar. Dessutom finns det
en rad undersökningar som visar att det avgörande är
hur mycket tid man tillbringar med sina barn, inte om
man arbetar eller inte, utan det är helt andra saker som
är avgörande.