Fru talman! Vi har gång på gång framfört argu-
ment, synpunkter och motiveringar, men Margareta
Israelsson lyssnar ändå inte. För henne finns det bara
en speciell väg att gå. Man ser bara från ett perspektiv
och ingenting annat, för man orkar inte flytta sig till
de föräldrar som önskar detta. Man har bestämt sig för
att det inte är någon som är bättre på att sköta barnen
än samhället.
Jag opponerar. Jag skäms inte för att säga att jag
vägrar att acceptera ett sådant påstående.
Vi har en bra barnomsorg, men den kan aldrig er-
sätta familj, hem och föräldrar.
När det gäller den ekonomiska situationen så är
det inte vare sig vi kristdemokrater eller de förra re-
geringspartierna som har diskuterat den. Det är Soci-
aldemokraterna som ideligen har försökt använda
ekonomin som argument, eftersom man inte riktigt
vågar säga att det är en ideologisk fråga.
Jag har i olika debatter frågat hur man skulle ställt
sig om vårdnadsbidraget skulle vara 8 000; skulle
Socialdemokraterna säga ja då? Nej, det skulle man
inte.
Ekonomin har aldrig varit mitt eller kristdemokra-
ternas huvudargument, det kan jag verkligen försäkra.
Margareta Israelsson menar att vi skulle kräva av
föräldrarna att de skulle vara mer tillsammans med
barnen. Det kommer vi inte att göra. Vi ger möjlighet
för detta, men man bör inte gå in och kräva det. Vi vet
ju att nästan alla föräldrar vill vara mer med barnen.
Får de möjligheten så vill de ha den. När det gäller de
två eller tre första åren - ja, man måste börja någon-
stans - då är det faktiskt de minsta barnen som behö-
ver det mest. Jag tycker Margareta Israelsson skall
passa på att läsa litet om detta. Varenda barnpsykiater
och barnläkare är helt överens med oss om att det är
de åren som är de allra viktigaste i ett barns liv.
Jag hade inte tänkt det, men jag känner mig föran-
låten att citera en kines som var filosof. Han sade: När
man är ute på djupt vatten är det klokast att hålla
munnen stängd.