Fru talman! Valfrihet är en viktig fråga säger
statsrådet. Den är alldeles för viktig för att ligga i
händerna på socialdemokratiska politiker. Det borde
ni ha lärt er när ni talat med vanliga människor, barn-
familjer och unga kvinnor. Det är dags, statsrådet
Anna Hedborg, att delegera valfriheten från Socialde-
partmentet och kanslihuset hem till köksbordet. Det är
faktiskt där valfriheten hör hemma.
Sedan är jag fortfarande förvånad. Jag har begärt
konkreta besked om en uppgift i propositionen. Jag
möts av svammel och retorik. Om det är så som på-
stås i propositionen - som är tagen av Socialdeparte-
mentets chef och statsministern - att det är högin-
komsttagare som utnyttjar och tjänar på vårdnadsbi-
draget måste ni i rimlighetens namn visa någon form
av statistisk uppgift på detta. Vi har väl ändå någon
rätt att kräva kvalitet i påståenden från departemen-
ten? Men det är tydligt att vi inte skall ha det.
Statsrådet tog upp barnomsorgslagen och valfrihe-
ten. Det är precis samma snedvridna valfrihetssyn där.
Sedan talar statsrådet om pengar. Genom upplys-
ningstjänsten har jag fått fram kostnader för privat
barnomsorg kontra kommunal barnomsorg generellt
sett i landet för 1993. Det visar sig att den kommunala
barnomsorgen i genomsnitt per plats kostar 69 000
kronor och den privata 53 000 kronor. Det skiljer
således 16 000 kronor per plats.
Statsrådet är ju så rädd om pengarna. Varför skall
man då inte ge familjen laglig rätt att välja den billi-
gaste barnomsorgen, som till på köpet passar dem
bäst?
Fru talman! Det bör väl ändå finnas någon form av
samordning av argument och resonemang när man går
in på så viktiga frågor som barnomsorg, valfrihet,
jämlikhet och rättvisa? Men här väljer ni de argument
som för stunden passar er bäst. Ni tror att det är ni
som är skickade att diktera innehållet i såväl valfrihet,
jämlikhet som rättvisa.
Jag ställer än en gång frågan: Var finns det statis-
tiska underlaget för påståendet?
Min nästa följdfråga är: Hur kan statsrådet anse att
det är rimligt att den barnomsorg som föräldrarna
eftersträvar och som är billigast inte skall få samma
lagliga stöd som annan barnomsorg?