Fru talman! Den 1 juli i år hände något banbrytan-
de. Äntligen efter decennier av socialdemokratisk
familjepolitik fick familjen upprättelse genom vård-
nadsbidraget! Äntligen erkändes mamma och pappa
som lämpliga att fostra sina egna barn. Äntligen var
det inte bara den kommunalt anställda dagisfröken
eller dagmamman i grannhuset som ansågs att behöri-
ga att ta hand om våra barn.
Nu vill Socialdemokraterna återgå till gårdagens
familjepolitik. Nu skall ånyo gälla: Att vårda barn är
ett arbete, men bara om det sker utanför hemmets
väggar och inom kommunens. Därför skall enskilda
förskolor och fritidshem inte längre ha rätt att få
kommunalt bidrag.
Är den personal som arbetar i privat barnomsorg,
eller de föräldrar och barn som nyttjar privat barnom-
sorg, annorlunda? Betalar de mindre skatt, är de säm-
re medborgare? Man börjar undra.
Motiven att avskaffa vårdnadsbidraget anges vara
att spara pengar, att minska orättvisor och att öka
jämställdheten. Att avskaffa vårdnadsbidraget innebär
en nedskärning med 24 000 kr per barn och år till de
hundratusentals familjer som vill vara hemma hos
sina små barn. Det innebär en nedskärning till de
familjer som över huvud taget inte får något kommu-
nalt stöd.
Många av de drabbade kvinnorna är medlemmar i
LO. Men LO är tyst. LO höjer rösten när barnbidra-
gen skall sänkas med 150 kr per månad. Men när
Socialdemokraterna föreslår nedskärningar med
24 000 kr för deras egna medlemmar hörs ingenting.
Ideologiska skäl - socialistisk likformighet.
Om alla barn med vårdnadsbidrag i stället skall
omfattas av den kommunala barnomsorgen, kommer
detta att innebära flera miljarder i ökade kostnader för
kommunerna. Var finns besparingen? Var finns val-
friheten och rättvisan när stat och kommun skall be-
stämma vilken barnomsorgsform familjen skall välja?
Var finns jämställdheten när mamma och pappa inte
godkäns som behöriga att själva vårda sina barn?
Nej, en besparing lär det inte bli när Socialdemo-
kraterna väljer att acceptera en tvingande barnom-
sorgslag och samtidigt tar bort alla förutsättningar för
lagen där vårdnadsbidraget var viktigast. Med tiden
kommer facit. Motiven att avskaffa vårdnadsbidraget
håller inte. Logiken haltar.
Jag är mamma och gynekolog. Jag har nästan
dagligen i mer än 15 års tid mött blivande mammor
och mammor med barn. Min erfarenhet är att många
kvinnor vill vara hemma med sina små barn, vilket
också bekräftas i många undersökningar.
En sak har jag lärt mig: Den socialdemokratiska
familjepolitiken är den verkliga kvinnofällan.
Fru talman! I diskussionen om ökat våld, ökad
kriminalitet och ökat missbruk påtalas vikten av för-
äldrarnas eget ansvar. Men hur skall man begära att
föräldrar tar ansvar när Socialdemokraterna tar ansva-
ret från dem? Vårdnadsbidraget är en symbol som ger
oss föräldrar eget ansvar att själva få bestämma hur vi
vill fostra våra barn.
I propositionen talas det om barnets behov av
barnomsorg. Men var nämns barnets behov av föräld-
rarna?