Fru talman! I dag skall vi bland andra frågor be-
sluta om att vårdnadsbidraget upphävs och att följ-
dändringar görs i andra lagar som ändrades i samband
med att vårdnadsbidraget infördes.
Vi skall också fatta beslut om att återinföra de s.k.
garantidagarna enligt vad som gällde före den 1 juli
1994. Därmed får föräldrarna tillbaka det lagstöd
gentemot arbetsgivarna som de behöver för att få
ledigt från arbetet när barnen behöver det. Det kan
vara vid s.k. klämdagar, inskolningsdagar, Luciafi-
rande, när dagis är stängt eller när dagmamman skall
vara ledig.
Vi avser också att återge kommunerna rätten att
planera sin barnomsorg. Vi föreslår att kommunernas
skyldighet att ge bidrag till enskild barnomsorg upp-
hävs. Kommunerna skall i stället efter egen bedöm-
ning avgöra om de skall lämna bidrag till enskild
verksamhet.
Fru talman! Den socialdemokratiska inställningen
till vårdnadsbidrag är känd. Vårdnadsbidrag går helt
på tvärs mot den socialdemokratiska familjepolitiken
och riktar sin udd mot barnomsorgen och kvinnors rätt
till arbete och jämställda levnadsvillkor.
Vi anser att en aktiv familjepolitik skall vara bra
för alla barn och ge familjerna valfrihet. Den skall ge
de mammor och pappor som vill kombinera föräldra-
skap med förvärvsarbete möjlighet att göra det. Den
skall ge alla barn tillgång till bra barnomsorg.
Fru talman! Min avsikt var inte att här i dag upp-
repa de socialdemokratiska invändningarna mot vård-
nadsbidraget. Men efter att ha tagit del av den senaste
tidens debatt vill jag ta upp några synpunkter.
I dessa ekonomiskt kärva tider säger sig många
debattörer värna samhällsekonomin. Många borgerli-
ga företrädare hävdar att vårdnadsbidraget är sam-
hällsekonomiskt lönsamt, och de pekar på att en dag-
hemsplats kostar mer än vårdnadsbidraget. De glöm-
mer att nämna att de som använder barnomsorg också
förvärvsarbetar och betalar skatt. Tror verkligen dessa
debattörer att det är mer lönsamt för samhället om
människor inte förvärvsarbetar?
När det gäller frågan om samhället gör en eko-
nomisk vinst eller inte genom barnomsorgsverksam-
heten har Kommunförbundets undersökningar visat
att barnomsorgen är samhällsekonomiskt lönsam.
Detta var för övrigt något som den borgerliga rege-
ringens socialminister Bengt Westerberg ofta hänvi-
sade till.
Borgerliga debattörer har också påstått att ingen
missgynnas av vårdnadsbidraget. Sanningen är att
vårdnadsbidraget missgynnar ensamstående mödrar.
De kan inte byta lönen mot vårdnadsbidrag på 2 000
kronor före skatt. De måste som regel arbeta minst
75 % för att klara sin försörjning. De anlitar barnom-
sorg med offentligt stöd, t.ex. dagmamma, kommunalt
dagis, kooperativt dagis, dagis med alternativ peda-
gogik, föreningsdrivet dagis, privat dagis etc. Det
betyder att de får noll kronor i vårdnadsbidrag. De
blev dessutom av med sina 90 garantidagar. De får via
sina skatt betala vårdnadsbidraget för dem som har
råd att stanna hemma eller till dem som har råd att
anställa en barnflicka privat.
Om den borgerliga regeringen verkligen hade varit
ute efter att ge barnfamiljerna ökat ekonomiskt stöd,
hade de kunnat använda de kanaler som redan fanns.
De hade kunnat öka antalet garantidagar. De hade
kunnat höja barnbidragen. De hade kunnat bygga ut
föräldraförsäkringen. Då hade man dessutom sluppit
vårdnadsbidragets byråkratikostnader på 73,8 miljo-
ner kronor per år.
Men det var inte att ge barnfamiljerna ökat eko-
nomiskt stöd som var den borgerliga regeringens
avsikt. De ville åstadkomma ett systemskifte i famil-
jepolitiken. På detta sätt hoppades de kunna minska
kostnaderna för barnomsorgen. Detta slår mot jäm-
ställdheten. Kvinnorna som väljer att stanna hemma
blir beroende av männens inkomster och kan få svåra-
re att få fotfäste på arbetsmarknaden.
Fru talman! Utskottets majoritet tillstyrker rege-
ringens förslag att avskaffa vårdnadsbidraget och
återinföra garantidagarna. Utskottet anser också att
vårdnadsbidraget skall avräknas mot garantidagarna,
så att det inte skall gå att erhålla både vårdnadsbidrag
och ersättning för garantidagar.
Däremot anser vi att den möjlighet som garantida-
garna ger till flexibel ledighet har ett mycket stort
värde för föräldrarna. Vi anser därför att övergångs-
bestämmelserna skall ändras så att föräldrarna skall
kunna ta ut garantidagar utan ersättning och därmed
erhålla rätt till ledighet i motsvarande mån.
Vi anser att rätten till ledighet från arbetet i sam-
band med barnafödande skall återgå till 18 månader.
Men för att underlätta planeringen för berörda famil-
jer föreslår vi att ikraftträdandet av lagändringen
flyttas fram till den 1 juli 1995. Övriga lagändringar
till följd av beslutet att avskaffa vårdnadsbidraget
tillstyrks av utskottsmajoriteten.
Fru talman! Den 17 december 1993 fattade riks-
dagen beslut om en barnomsorgslag som medförde en
skyldighet för kommunerna att se till att alla barn får
den barnomsorg som de har behov av. Det tycker vi
socialdemokrater är mycket bra.
Felet med lagregleringen var dock att kommuner-
nas skyldighet att erbjuda alla barn barnomsorg knöts
samman med ett förslag som helt tog ifrån kommu-
nerna möjligheten att planera och ansvara för omsor-
gen och att bestämma hur resurserna skulle användas.
Lagändringen innebar att kommunerna skulle tvingas
ge bidrag till enskilda barnstugor, även om de hade
full behovstäckning inom kommunen och även om de
tvingades skära hårt i den barnomsorg som fanns.
Hade den enskilda barnstugan personal och lämpliga
lokaler, skulle kommunen bevilja tillstånd och ge
bidrag. Inget avseende skulle med andra ord fästas vid
om det fanns behov av barnstugan eller inte.
Denna del av lagregleringen röstade vi socialde-
mokrater emot. Vi anser det självklart att kommunen
skall ha rätt och möjlighet att planera barnomsorgen
inom den egna kommunen. I tider av begränsade
resurser och nedskärningar är det särskilt viktigt att
göra rättvisa prioriteringar och att hushålla med resur-
serna.
Fru talman! Utskottsmajoriteten tillstyrker att
kommunernas skyldighet att ge bidrag till enskild
barnomsorg upphävs. Därmed får kommunerna tillba-
ka rätten och möjligheten att planera och ansvara för
barnomsorgen. Den fria etableringsrätten försvinner.
Fru talman! Vi socialdemokrater vill även i eko-
nomiskt kärva tider sätta barnens levnadsvillkor i
främsta rummet. Alla barn skall ha rätt till en trygg
uppväxtmiljö. Den främsta uppgiften för oss politiker
är att nu komma till rätta med arbetslösheten. För-
värvsarbete är den faktor som har störst betydelse för
familjernas ekonomi och därmed för barnens situa-
tion.
Den socialdemokratiska familjepolitiken med
föräldraförsäkring, barnbidrag och god barnomsorg
har utformats för att ge alla barn rätt till en trygg
miljö. Den har utformats så att både mammor och
pappor som vill skall kunna kombinera föräldraskap
och förvärvsarbete.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemstäl-
lan och avslag på samtliga reservationer.
I detta anförande instämde Inger Segelström, Na-
lin Baksi, Anita Johansson, Eva Johansson, Åsa Sten-
berg, Eva Arvidsson, Tone Tingsgård, Carina Mo-
berg, Christina Pettersson, Laila Bjurling, Thomas
Östros, Inge Carlsson, Sonia Karlsson, Maj-Inger
Klingvall, Conny Öhman, Martin Nilsson, Anita Pers-
son, Agneta Ringman, Krister Örnfjäder, Ann-Marie
Fagerström, Margareta Sandgren, Karin Olsson, Jan
Björkman, Börje Nilsson, Ingegerd Wärnersson, An-
nika Nilsson, Lena Larsson, Bo Nilsson, Marie
Granlund, Bengt Silfverstrand, Ulla Rudin, Majlene
Westerlund, Ronny Olander, Bo Bernhardsson, Anita
Jönsson, Karin Wegestål, Marianne Carlström, Sverre
Palm, Claes-Göran Brandin, Mona Berglund Nilsson,
Märta Johansson, Sonja Fransson, Helena Frisk, Nils-
Göran Holmqvist, Hans Karlsson, Ann-Kristine Jo-
hansson, Torgny Danielsson, Lisbeth Staaf-Igelström,
Kristina Svensson, Jarl Lander, Iréne Vestlund, Sven-
Erik Österberg, Paavo Vallius, Margareta Israelsson,
Göran Magnusson, Mariann Ytterberg, Bo Holmberg,
Per Erik Granström, Laila Bäck, Rinaldo Karlsson,
Carin Lundberg, Berit Andnor, Agneta Lundberg,
Susanne Eberstein, Hans Stenberg, Kristina Zakris-
son, Lars U Granberg, Ulf Kero, Lennart Klockare,
Birgitta Gidblom och Lena Sandlin (alla s).