Herr talman! Jag vill anknyta till några frågor som
berör ett längre tidsperspektiv. I debatten bör
också uppmärksamhet riktas mot arbetskraftens
utveckling och svenskarnas livsarbetstid. Frågorna
som debatteras i dag hör samman med
medborgarnas verkliga livsarbetstid.
Nu är endast 35 årskullar av våra medborgare
sysselsatta. Med den förmåga som vi har kan alltså
vårt land ge arbete åt 35 årskullar plus/minus en del
i annan verksamhet. Det rör sig bara om 35
årskullar. Vad innebär då det? Jo, om man börjar
arbeta när man är 21 år har man jobb till dess man
är 55 år. Det är vad 35 årskullar innebär.
I de flesta utredningar baseras fakta och
beräkningar på att vi skall jobba mer. Vi är alltså
inte i takt med verkligheten. Den svenska
ekonomin har inte heller råd att pressa ut det höga
arbetstidsuttag som många företag i dag har.
Attraktiva arbetare har så höga övertidsuttag att de
själva så att säga stupar på sin arbetsplats. De råkar
ut för sjukdomar och kommer in i ett system där
vederbörande behöver rehabiliteras. Vi medverkar
till att skapa en kraftig obalans genom att vi har ett
regelsystem som är föråldrat och krångligt.
Systemet måste förenklas, även om
omprövningarna känns tunga för vissa. Det kan
inte vara meningen att vi skall tillstyrka och låta
fortgå ett regelsystem som förstör människors
hälsa.
Herr talman! Låt oss blicka tillbaka. Det är viktigt
att vi också håller oss till historiska fakta. Jag har
från utredningstjänsten fått material som visar att
under 1993 hade endast -- ja, jag säger endast --
42 000 fler svenska medborgare arbete jämfört med
hur det var för 20 år sedan. Notera att på 20 år
lyckades Sverige totalt endast få 42 000 fler
medborgare i arbete! Självfallet är detta
upprörande fakta. Antalet medborgare som
arbetar har alltså under en tjugoårsperiod blivit
endast 1,3 % högre. Samtidigt har befolkningen
mellan 16 och 64 år ökat med 300 000 personer.
Detta är resultatet av en politik som har byggts upp
under 20 hela år: kraftigt ökande skatter, ingrepp
och åtgärder. Vad har det då blivit av det hela? Jo,
under 20 år har 42 000 fler svenska medborgare
blivit sysselsatta. Den ökningen är väl inget att
skryta med för de politiker som har verkat under
den tiden.
Herr talman! Det är därför som jag vill belysa
livsarbetstiden. Jag hävdar att både
ungdomsarbetslöshet och livsarbetstid hör ihop.
Arbetslösheten för ungdomar är över 19 %.
Motsvarande siffra för 55--64-åringar är 5 %. Jag
anser att denna situation är ohållbar. Vi får inte
lämna efter oss en generation som känner
utanförskap. Därför måste livsarbetstid införas som
en komponent i den politik som berör framtidens
frågor.
Precis som tidigare har sagts i debatten om
ungdomsarbetslösheten är dagens höga volym
ohållbar. Den kan leda till ett
arbetslöshetsbeteende och andra problem hos allt
fler ungdomar. Det kan uppstå egna normer och
regler hos dessa ungdomar. På sikt finns det risk för
att ungdomar känner ett utanförskap. Det finns
signaler om att det är så i vissa familjer i det dagliga
umgänget mellan föräldrarna och ungdomarna.
Herr talman! Låt oss visa vägen genom en flexibel
politik, och låt oss också ha ett stort inslag av
frivilliga åtgärder, så att våra ungdomar kan få en
bättre framtid.