Fru talman! Det är en stor trafikpolitisk dag i dag.
Hela mandatperiodens trafikpolitik skall i dag disku-
teras och avgöras. Det har varit så under den här
mandatperioden att varje förslag, varje initiativ, varje
kritik av regeringens trafikpolitik har avvisats i väntan
på propositionen med anledning av Kommunikations-
kommitténs betänkande. Mycket tycker jag talar för
att den här strategin kommer att bli en västgötaklimax
av sällan skådat slag. Regeringen Perssons trafikpoli-
tik bidde också en tumme.
Regeringen bestämde sig i början av mandatperio-
den för att lägga alla äggen i samma korg. Hela trafik-
sektorns samtliga problem och utmaningar skulle
utredas av en enda kommitté, Kommunikations-
kommittén eller KOMKOM, som den populärt kom
att kallas.
Jag har i åtskilliga sammanhang hävdat att den här
tanken är feltänkt från början till slut. När jag läste
direktiven till KOMKOM stärktes den misstanken. I
dag, med trafikutskottets betänkande nr 10 i handen,
har vi svart på vitt på att så var fallet.
Under förra mandatperioden genomfördes en
mängd strukturella reformer på trafikpolitikens områ-
de. Gamla monopolmarknader avreglerades under
högljudda protester från socialdemokraterna. Det har
inte på något sätt hindrat kommunikationsministern
från att i dag, inte minst i internationella samman-
hang, berömma sig av Sveriges framgångar på de här
marknaderna med hänvisning till just de avregleringar
som hon själv med näbbar och klor tidigare bekämpa-
de. Men hon hade ju på den tiden betydligt mer peng-
ar till investeringar än den dåvarande regeringen.
Investeringsnivån i trafikens infrastruktur tredubb-
lades nästan under den förra mandatperioden. Den
dåvarande oppositionen, nuvarande regeringen, tyckte
att det var på tok för litet, så man höjde budet för den
tioåriga ramen med 55 %, från den dåvarande rege-
ringens 100 miljarder till 155 miljarder. Samtidigt, fru
talman, röstade man i denna kammare nej till budget-
saneringsåtgärder på 61 miljarder kronor under den
mandatperioden.
När man så en måndagsmorgon i september 1994
vaknade upp med regeringsmakten i knät gällde det
alltså att hitta en ideologisk överbyggnad för en
helomvändning och en ordnad reträtt från överbuden
på investeringsramen för den kommande planering-
sperioden.
Jag tycker inte att det är en särskilt djärv hypotes
att det var ungefär så här som tanken på KOMKOM
föddes. En hyfsat lång utredningsperiod, där de eko-
nomiska realiteterna i kombination med en dos miljö-
argument skulle hinna sjunka in och kyla av känslorna
och bädda för en rejäl reträtt från oppositionstidens
överbud på investeringssidan. Effekten av denna
uppskovspolitik, där allt skulle utredas och inget
beslutas, har blivit att i praktiken ingenting har hänt
under hela mandatperioden i väntan på dagens pro-
position och trafikutskottets betänkande nr 10.
När man så tar del av de föga revolutionerande
förslagen, och när vi i dag ungefär en vecka före sista
plenum under denna mandatperiod skall fatta beslut,
inser man att det handlar om en förlorad period för
svensk transportpolitik. De principer som slås fast i
betänkandet följs omedelbart av en rad undantag.
De mål och etappmål som sätts upp visar sig ofta
vara väldigt svåra att uppnå i ett kort perspektiv. De
flesta åtgärder av obehaglig - skattehöjande - karak-
tär visar sig i varje fall inte vara möjliga att föreslå
före riksdagsvalet i september.
Att oppositionen är kritisk kan man förstå, men
man måste också konstatera att inte ens trafikutskot-
tets majoritet kan hålla tillbaka en betydande syrlighet
mot regeringen i sin text.
När man i dag lyssnar till Socialdemokraternas
tilltänkta stödpartier förstår man att det här stoppet,
det korta perspektivet när det gäller skattehöjningar,
handlar om ungefär den tidpunkt när vallokalerna har
stängt den 20 september i år. Jag förstår att då uppstår
det långsiktiga perspektivet, där det är möjligt att
genomföra de skattehöjningar som nu inte är möjliga.
När vi lyssnar på de tilltänkta stödpartierna Miljöpar-
tiet och Vänsterpartiet hör vi att deras inlägg fokuse-
ras på att det nu handlar om kraftfulla skattehöjningar
för vanliga människor och för näringslivet.
Det skulle vara intressant om kommunikations-
ministern senare kunde utveckla vad hon tror om den
regeringsförhandling som Socialdemokraterna ser
fram mot med de här två stödpartierna, vad det kom-
mer att innebära vad gäller skatterna för transporter i
Sverige framöver.
Fru talman! Det som i stället för propositionens
ofullgångna principlöshet skulle krävas är att rege-
ringen överger sitt hårdnackade motstånd mot att
driva på inom EU för att åstadkomma en möjlighet att
med majoritetsbeslut kunna fatta beslut om minimini-
våer på miljöskadliga utsläpp.
Här har ju t.o.m. det EU-negativa Miljöpartiet in-
sett att EU är det verktyg vi har för att kunna hejda
trafikens skadeverkningar på miljön. Koldioxid-
problemet är ett globalt problem. Det går inte att lösa
det genom att man ensidigt skattar ihjäl svenska trafi-
kanter. Det finns faktiskt en ganska omfattande trafik
i resten av EU som påverkar samma ozonskikt som de
svenska trafikanterna. Där är vi med, med beslutande-
rätt, och vi har möjlighet att påverka.
Om regeringen tar växthuseffekten på allvar borde
man alltså dels tänka om när det gäller motståndet
mot majoritetsbeslut för miniminivåer på miljöskadli-
ga utsläpp, dels inställa snabbstoppet av Barsebäck,
som kommer att innebära en enorm ökning av koldi-
oxidutsläppen i Sverige.
Vi kristdemokrater inser att den positiva väl-
färdsutveckling som vårt land fått uppleva mycket
nära hänger ihop med ökad handel och ökade trans-
porter, särskilt som Sverige är ett litet land långt borta
från våra viktigaste exportmarknader och med stora
avstånd inom landet. Vi tycker att såväl Kommunika-
tionskommittén som regeringen kraftigt har underskat-
tat näringslivets transportbehov, samtidigt som både
sysselsättningseffekter och ekonomiska tillväxtfakto-
rer av transportsystemets funktion saknas i analysen.
Kommunikationer är ju helt avgörande för enskil-
da människors och familjers välfärd, för möjlighet till
arbetspendling och för möjligheten att kombinera en
bra boendemiljö med en bred arbetsmarknad. Vi har
också i vår motion pekat på att de funktionshindrades
behov måste tillgodoses på ett bättre sätt än hittills.
Vi anser att transportpolitiken måste inriktas på att
skapa ett kundorienterat, snabbt och effektivt trans-
portsystem, som ger en klar konkurrensfördel för
svenskt näringsliv och svensk sysselsättning. Nuva-
rande politik verkar ibland närmast vara inriktad på
motsatsen, t.ex. när man jämför de mycket höga kost-
nader som svensk åkerinäring drabbas av jämfört med
deras europeiska konkurrenter, med avsevärt mindre
avståndshandikapp än vad svenskt näringsliv har att
kämpa med.
Om man skall härleda några effekter av beskatt-
ningen av svensk åkerinäring är det möjligtvis en
onödigt hög arbetslöshet inom denna näring. Men jag
tror, fru talman, att vi måste koncentrera mer av den
svenska regeringens insatser på en harmonisering och
se till att också trafiken inom EU, åkerinäringen inom
hela det europeiska området, åtminstone kommer upp
i miniminivåer på utsläppen, och inte ensidigt kon-
centrera oss på att beskatta den svenska verksamhe-
ten.
När det gäller enskilda människors och familjers
berättigade efterfrågan på arbets- och rekreationsresor
måste vi se till att de kan lösas till rimliga kostnader.
Det är alltså dags att utnyttja EU-medlemskapets
möjligheter.
Vi menar också att varje transportslag måste be-
handlas likvärdigt i förhållande till sina kostnader och
intäkter, så att varje transportslag får likvärdiga vill-
kor i förhållande till den internationella konkurrensen
på transportområdet.
För att klara detta, fru talman, krävs faktiskt fort-
satt avreglering och full konkurrensutsättning inom
samtliga trafikslag. Vi måste också satsa mer på elek-
troniska trafiksystem för effektivare trafikledning,
bättre miljö och säkerhet och ett bättre kapacitetsut-
nyttjande. Därför måste det också till en ökad mark-
nadsstyrning via skatter och avgifter som relateras till
utnyttjandet av infrastrukturen.
Det viktigaste miljömålet är, som sagt var, att
komma till rätta med växthusgaserna. Då måste alla
länder ta ansvar för att hejda utsläppen av koldioxid
både inom energiproduktionen och i transportpoliti-
ken.
Vi delar naturligtvis grundidén bakom nollvisio-
nen. Men det är, fru talman, ganska beklagligt att
regeringen har varit så senfärdig att komma till skott
med försök med alkolås. En helt obegriplig senfärdig-
het och beslutsångest har i över två år försenat en
angelägen teknik, som bevisligen kan nedbringa det
stora antal olyckor som är relaterade till alkohol.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga
reservationer med kristdemokratiska förtecken, men
för att spara tid yrkar jag i dag bifall till reservatio-
nerna nr 1 och nr 55.