Herr talman! Återigen vill jag beträffande 1988
års beslut säga att eftersom ni från början tyckte att
beslutet var bra men att det inte nådde ända fram, var
det synd att ni inte hjälpte till så att vi fick den utvär-
dering och den uppföljning som vi eftersträvade under
er mandatperiod i regeringsställning 1991-1994. Vi
blev tvungna att vänta tills vi äntligen fick en social-
demokratisk minister som tog tag i detta det första
hon gjorde, så att vi nu har ett bra underlag på bordet.
När det gäller rikstrafiken och kostnaderna för
den, vet Lennart Fremling likväl som alla andra riks-
dagsledamöter att vi har ett budgetarbete varje höst då
vi lägger fast ramar för olika utgiftsändamål. Vi vet
också, Lennart Fremling, utan att jag påpekar för
mycket, att vi har ett visst problem i ekonomin i det
här landet. Samtidigt har vi enorma önskemål utifrån
landet om att vi skall leva upp till den målsättning
som finns när det gäller köp av olönsam trafik, dvs.
som inte är företagsekonomiskt lönsam men ändå
motiverad. Balansen mellan dessa två måste sättas
någonstans. Den har då landat på den nivå som vi för
tillfället har. Dagens summa ligger, såvitt jag förstår,
på ca 800 miljoner kronor totalt sett för all upphand-
ling. Då är jag mycket tillfreds med att regeringen i
förslaget säger att denna summa bör vara 875 miljo-
ner kronor. Det är mycket bra för upphandlingen av
olönsam trafik, vilket gör att de utsatta regionerna får
bättre förutsättningar för kollektivt resande.