Fru talman! Det betänkande om transportpolitik
för en hållbar utveckling som vi nu behandlar har
föregåtts av många långa, omfattande och ofta i högt
tonläge hållna diskussioner, debatter och utredningar.
Resultatet har blivit en textmängd av stor volym, ett
ganska beskedligt betänkande, valårsanpassat och
något urvattnat, inte den stringenta spjutspets för en
hållbar utveckling av transportpolitiken som säkert
många förväntat sig.
Goda kommunikationer är en absolut förutsättning
för att hela Sverige skall kunna utvecklas. Därför
måste transportpolitiken syfta till att minska avstånds-
nackdelar och utöka möjligheterna för ett decentrali-
serat samhälle. Ett kretsloppsanpassat samhälle förut-
sätter, och jag inbillar mig att vi är överens, ett eko-
logiskt hållbart transportsystem. Förslagen i betän-
kandet utelämnar dock härvidlag stora och viktiga
ställningstaganden, såsom införandet av en nollvision
för fossila bränslen, där vi från Centerns sida menar
att det bör läggas fast en plan för hur sådana bränslen
successivt skall fasas ut och ersättas med förnybara
bränslen. I likhet med Kommunikationskommittén
anser vi att det bör sättas upp mål om låginblandning
av motoralkoholer i bensin senast från år 2002.
Såväl när det gäller det övergripande målet som
när det gäller delmålet för en god miljö menar vi i
Centern att regeringen och utskottet intar en alltför
passiv hållning. Om det verkligen är så att vi vill
åstadkomma en transportpolitik för en hållbar utveck-
ling är det, tycker jag, en självklarhet att det mycket
tydligt lyfts fram att transportsektorns miljöpåverkan
måste anpassas till de gränser som sätts av vad männi-
skans hälsa och naturen tål. Det övergripande målet
bör enligt Centerns mening inrymma inte bara lång-
siktig hållbarhet utan också miljövänlighet i en vidare
bemärkelse, så att transportsektorn får ett ansvar att
nedbringa de negativa effekter som uppstår, att till-
sammans med andra nedbringa de negativa effekter
som uppstår inom sektorn och också att aktivt främja
hushållningen med naturresurser.
För mig och Centern är det naturligt att också re-
gionalpolitiska hänsyn skall prägla transportpolitiken
och dess övergripande mål. Inte minst mot bakgrund
av den dramatiska folkomflyttning som just nu pågår,
då 18 av landets 23 län minskar i antalet invånare och
när mer än 200 av landets kommuner minskar i folk-
mängd, är det illavarslande och oroande hur liten vikt
regeringen och utskottet tillmäter det regionala målet.
På annat sätt kan inte den defensiva skrivning tolkas
som presenteras på några få rader. Också avsaknaden
av konkreta etappmål under detta delmål vittnar om
regeringens och socialdemokraternas ointresse av att
låta det regionala målet utgöra en väsentlig och aktiv
del av transportpolitiken. Men med besluten och de-
batterna om miljarderna till Citytunneln och till Södra
länken i färskt minne bör inte regeringens defensiva
hållning beträffande såväl miljö som regionala mål i
transportpolitiken egentligen förvåna.
Från Centerns sida menar vi att det regionalpoli-
tiska delmålet bör lyda: "Transportsystemet skall
främja en positiv regional utveckling genom att dels
utjämna skillnader i möjligheter för olika delar av
landet att utvecklas, dels kompensera nackdelar av
långa transportavstånd." Det skulle vara att visa en
aktiv och en politisk vilja att verkligen främja en
positiv regional utveckling i olika delar av landet. En
väl utvecklad infrastruktur och transportpolitik är en
förutsättning inte enbart för en ekonomisk tillväxt
utan även för ökad sysselsättning, fortsatt välfärd och
regional balans.
Regeringen föreslår inrättande av en myndighet
för rikstrafikfrågor, rikstrafiken, med huvuduppgift att
verka för samordning och upphandling av viss regio-
nal persontrafik. Centerpartiet delar regeringens upp-
fattning att det bör inrättas ett fristående organ för
rikstrafikfrågor. Utöver den interregionala trafiken
bör rikstrafiken även ha ett samordningsansvar med
övrig trafik för att åstadkomma ett sammanhängande
trafiksystem som underlättar resenärernas byten mel-
lan färdmedel och trafikslag. Dessutom bör staten
genom rikstrafiken upphandla företagsekonomiskt
olönsam trafik som är regionalpolitiskt motiverad.
Centerpartiet avstyrker dock att rikstrafiken skall
förfoga över de medel, ca 200 miljoner kronor, som i
dag ställs till länstrafikens förfogande. Länstrafiken
gör ett viktigt arbete, och statens stöd bör kvarstå. Vi
tycker dock att trafikhuvudmännen nära bör samarbe-
ta med rikstrafiken för att nå samordningsfördelar.
Mer måste, fru talman, göras för att utveckla
transportsystemet och motverka miljöeffekterna.
Forskning, utveckling och projektverksamhet spelar
här en viktig roll.
Vi har tidigare anfört och lämnat förslag till en
nollvision för de fossila bränslena. En snabb infasning
av alternativa drivmedel är angelägen, även om de
fossila bränslena troligen under lång tid kommer att
utgöra en ganska stor del av drivmedlen.
Miljöklassning av fordon och bränslen måste ut-
vecklas. Minskad bränsleförbrukning bör stimuleras.
Ekonomiska styrmedel för att få bort bränslen av
sämre miljöklass bör användas framför lagstiftning.
Skattebefrielse på etanol, rapsmetylester etc. medver-
kar till infasning av biobränsle. Tillgänglighet till
alternativa bränslen behöver ökas. Branschen måste
här tydligare involveras. Här utgör exempelvis invig-
ningen i förra veckan av Sveriges första kommersiella
station för biobränsle här i Stockholm ett glädjande,
efterföljansvärt och intressant initiativ.
Utfasningen av blyad bensin från marknaden har
varit framgångsrik. Krav på katalysatorer och ökade
bränslekostnader för blyad bensin har på några år lett
till kraftigt minskad konsumtion av detta bränsle. När
riksdagen tog beslut om obligatorisk katalysator på
nya bilar fanns lagstiftning om att de som tillhanda-
håller drivmedel skulle ha minst en tank eller pump
för oblyad bensin. Vi tycker att något motsvarande
bör prövas för dem som i dag tillhandahåller bränsle,
nämligen att ha minst en tank eller pump för
biobränsle.
För att motverka den miljöförstöring som kallstar-
ter innebär bör nya bilar förses med motorvärmare
och katalysatorvärmare.
Jag konstaterar med tillfredsställelse, fru talman,
att utskottet delar min uppfattning att nyare dieselbilar
till följd av sina bättre miljöegenskaper borde beskat-
tas lägre än äldre dieselbilar, som ur miljösynpunkt är
en betydligt sämre variant men som på grund av just
den avsevärt lägre beskattningen nu blivit mycket
eftertraktade. Jag menar att detta missförhållande
borde kunna rättas till redan innan Trafikbeskatt-
ningsutredningens arbete slutförts.
De offentliga institutionerna utför årligen ett stort
transportarbete. Dessa har möjligheter att genom bl.a.
upphandling bidra till att minska trafiksektorns nega-
tiva miljöpåverkan. Det finns stor anledning för rege-
ringen att initiera en handlingsplan för hur myndighe-
ter, verk och statliga bolag kan bidra till effektivare
resande, användande av alternativa drivmedel osv. Att
leva som man lär ger ofta den snabbaste och bästa
effekten.
Ett väl fungerande transportsystem måste bygga
på att olika transportslag samverkar och kompletterar
varandra. Ett steg i denna riktning är förslaget om att
inrätta en godstrafikdelegation, som enligt vår mening
också bör få till uppgift att analysera behovet och
lämpligheten av att ett stöd införs för kombinerade
transporter. Jag är ganska övertygad om att sådana
tillhör framtiden, men utvecklingen förutsätter samar-
bete mellan de olika aktörerna.
Ett annat förslag, fru talman, som varken skulle ha
bidragit till samverkan eller komplement, var försla-
get om energi- och koldioxidskatt på bränsle som
används för järnvägsändamål. Att lägga på denna
extraskatt på små banor som t.ex. Kustpilen och In-
landsbanan samtidigt som SJ gynnas med kraftigt
sänkta banavgifter hade utgjort ett kraftigt hot mot
många små, ofta nyanlagda, järnvägsförbindelser av
stor regionalpolitisk betydelse. Jag är tacksam att
utskottet kunnat enas om att förpassa detta regerings-
förslag utanför betänkandets förslag.
I detta sammanhang vill jag gärna framföra att vi
från Centerns sida ser allvarligt på det faktum att
sänkta banavgifter kan komma att snedvrida konkur-
rensytan mellan sjöfarten och järnvägen. Vi menar att
regeringen mycket noga bör följa utvecklingen, så att
inte de sänkta banavgifterna leder till att godstrans-
porter som bäst sker till sjöss nu förs över till järnväg
med ytterligare reducerad inhemsk sjöfart som följd.
Förslaget om ett nytt stöd åt kommunala flygplat-
ser med regionalpolitisk och tranportpolitisk betydel-
se är välkommet. Luftfartens infrastruktur bör, som
utskottet skriver, betraktas som ett sammanhållet
system av flygplatser med inbördes beroende. Från
Centerns sida menar vi att ett system för statlig upp-
handling av regionalpolitiskt viktiga flygtrafiktjänster
nu också bör införas. Erfarenheter från sådan upp-
handlingsverksamhet finns redan och bör kunna ligga
till grund för en på mer generella regionalpolitiska
motiv uppbyggd statlig upphandling av flygtrafik.
Fru talman! Efter några års ganska kraftig utbygg-
nad av och investering i nya vägar måste nu insatserna
för drift och underhåll ökas för att vägkapitalet skall
kunna vidmakthållas. Dålig framkomlighet eller till-
gänglighet innebär stora merkostnader såväl för nä-
ringsliv, och då tänker jag speciellt på skogsindustrin,
som för persontrafiken. En kraftig satsning på upp-
rustning av vägnätet är en oerhört viktigt regionalpo-
litisk fråga för hela landet - men speciellt för norra
Sverige, där bl.a. bärighetshöjande åtgärder som tjäl-
säkring och beläggning av grusvägar bör erhålla extra
insatser.
I detta sammanhang vill jag, fru talman, åter erinra
om betydelsen av att landets längsta och mest decent-
raliserade vägnät, de enskilda vägarna, vars anslag för
bärighetshöjande åtgärder nu är borttaget, också i
fortsättningen erhåller behövliga anslag. Dessa vägar,
som utgör en förutsättning inte enbart för landsbyg-
den, allemansrätten och turistnäringen utan också för
näringslivet, regional balans och tillgänglighet, har vi
ett gemensamt ansvar att utveckla och slå vakt om.
Jag menar att de utgör venerna och artärerna i sam-
hällskroppen Sveriges transportnät.
För boende längs dessa vägar eller i områden, på
landsbygd eller i glesbygd, där alla former av kollek-
tivtrafik saknas utgör bilen det transportmedel som
inte bara är en möjlighet utan en nödvändighet och en
förutsättning såväl för det privata levernet som för
näringslivet och dess möjligheter till överlevnad och
utveckling.
Den höjning av reseavdraget som med Centerns
aktiva medverkan nyligen kommit till stånd är ett steg
i rätt riktning men ger inte den rättvisa som på sikt
måste skapas åt boende i dessa ormåden. Vi menar att
kostnader som uppstår på grund av långa avstånd och
vid avsaknad av valfrihet måste kompenseras och
föreslår därför att en särskild utredning klarlägger hur
denna kompensation närmare skall utformas. Mål-
sättningen bör vara rättvisa kommunikationer även åt
landsbygden.
Slutligen, fru talman: Vi lever i en alltmer inter-
nationaliserad värld med ett ökat samarbete över
gränserna som en absolut förutsättning för utveckling,
hållbarhet och välfärd. Detta ökade samarbete gäller
inte minst transportsektorn.
I detta sammanhang är ambitionerna rörande ut-
veckling av nord-sydliga transportkorridorer och ett
ökat Östersjösamarbete lovvärda. Sveriges och Fin-
lands medlemskap i EU har ökat betydelsen av en
särskild EU-politik för de nordliga regionerna, för
norra Europa och för Arktikum. Medlemskapet har
också ökat betydelsen av en östlig dimension i euro-
peisk politik, eftersom EU nu delar en lång landgräns
med Ryssland. I Östersjöregionen, i Barentsregionen
och i den arktiska regionen har regionalt samarbete
utvecklats. En förutsättning för att dessa områden
skall få ökade möjligheter att delta i den europeiska
integrationen är att kommunikationssystemen förbätt-
ras och integreras. De transeuropeiska nätverk som
passerar EU:s yttre gränser bör knytas samman, och
det finns ett behov av att utveckla och modernisera
järnvägsnätet.
Vi menar därför, fru talman, att regeringen aktivt
bör driva frågan om den nordliga dimensionen inom
EU:s transportpolitik och arbeta för att ett gemensamt
program inom EU för utveckling av de nu nämnda
områdena tas fram.
Till sist, fru talman, vill jag säga att jag givetvis
står bakom Centerns samtliga reservationer men att
jag i omtanke om kammarens tid yrkar bifall endast
till reservationerna nr 2, 9 och 62.