Fru talman! Detta är en dag för gratulationer. Vi
sänder en tanke till den frånvarande
huvudpersonen, som firar sin 50-årsdag, och vi
gratulerar Göran Persson till hans befordran inom
det socialdemokratiska partiet. En sådan
personförändring som Socialdemokraterna nu har
genomfört ger ju, om man så vill, en del öppningar.
Det skall bli intressant att se om Göran Persson vill
utnyttja förändringen på det sättet.
Jag tycker mig känna Göran Persson ganska väl
efter våra gemensamma år i utbildningspolitiken.
Där åstadkom vi ett och annat positivt, men
framför allt tog vi del i ett par av efterkrigstidens
värsta praktgräl på utbildningspolitikens område.
Som Johan Lönnroth påpekade här blev det en
mycket betydande misstämning inom skolväsendet
efter de reformer som Göran Persson initierade.
Det har förekommit kraftfulla demonstrationer
även mot den nuvarande regeringen -- det skall jag
inte förneka -- men på den tiden var det
demonstrationer ända till Centralstationen av
människor som protesterade mot Göran Persson.
Skall man säga någonting utifrån den tiden kan man
säga att om Göran Persson har planer på att försätta
svensk ekonomi i det skick i vilket han efter ett par
år lämnade svenskt skolväsende, är det bäst för
Sverige att han inte får den möjligheten.
Jag tänkte tala om proportionerna mellan
konfrontation och samarbete i politiken. Båda
företeelserna behövs i en demokrati, men det är
viktigt i den ekonomiska politiken för närvarande
att proportionerna förskjuts till mer av samarbete.
Jag har läst en intressant intervju med Göran
Persson. Där sade han att om han blir
finansminister vore det första han skulle göra att
sträcka ut en hand till oppositionen.
Det yttrandet vittnar först och främst om en
realistisk syn på regerandets villkor. Vill man vara
elak kan man säga att det möjligen också vittnar om
en realistisk syn på hur långt socialdemokratisk
politik räcker. Men jag skall i dag försöka avstå från
den typen av enkla elakheter, eftersom jag tycker
att det är rätt intressant att ta fasta på
möjligheterna till mer av samarbete i den
ekonomiska politiken. I ett litet land med en öppen
ekonomi, som hela tiden möter förändrade men
hårdnande konkurrensvillkor från omvärlden
måste man ibland hålla ihop och hävda landets
intressen gemensamt.
Jag tror att vi ofta tänker på oppositionsrollen i ett
anglosaxiskt perspektiv, där man har bilden att
regeringen regerar och oppositionen opponerar.
Men det gäller i ett annat valsystem, och framför
allt tror jag att det har gällt i en annan tid. I vårt
valsystem med proportionella val och i den
situation som Sverige nu befinner sig i har också
oppositionen ett stort ansvar för landet.
Men om man har den insikten att man, om man
skulle bli finansminister, omedelbart skall sträcka
ut en hand till oppositionen, måste man naturligtvis
också, för att det skall bli trovärdigt, i
oppositionsrollen vara beredd att ta emot de
händer som regeringen sträcker fram.
Handlingsutrymmet i den ekonomiska politiken är
inte särskilt stort. Större länder än Sverige har
märkt att det inte går att föra en ekonomisk politik
helt på tvärs mot omvärldens. Men vi kan vidga
handlingsutrymmet en aning genom att samarbeta
mer, eftersom det ökar trovärdigheten i politiken.
Jag tänker beröra några områden som vi tycker är
viktiga.
Jag vill först beröra småföretagen. Vi är alla
överens om -- det verkar i varje fall som om
socialdemokraterna verbalt ansluter sig till det -- att
det är därifrån som de nya jobben måste komma.
Regeringen har länge haft den inriktningen. Vi har
slopat skatten på arbetande kapital, och nu
kommer förslaget om att slopa
dubbelbeskattningen. Vi rättar också till en del
oformligheter i arbetsrätten. Detta är tankar som
Göran Persson själv har varit inne på. Han har talat
om vikten av riskkapital, och han har uttryckligen
på en småföretagarriksdag, som anordnades så sent
som i augusti, sagt att han kan tänka sig
förändringar i arbetsrätten som gäller
turordningsreglerna, rätten till provanställning och
annat. Men i sin nya position har han tagit avstånd
från detta. Detta måste Göran Persson reda ut.
Som Lars Tobisson varit inne på har oppositionen
möjligheten att förta en del av de positiva
effekterna av sådana här ändringar. Om de som
skall satsa känner en osäkerhet, grundad på att de
vid ett eventuellt regeringsskifte på nytt kan hamna
i de nuvarande orimliga reglerna, är risken att man
väljer att skjuta satsningarna på framtiden. Det gör
att vi går miste om många nya jobb.
Jag hade utgått från att Göran Persson skulle
använda detta tillfälle till att klara ut det här, men
det har han inte gjort. Jag tror att det är mycket
viktigt att han använder någon replik till att göra
det. För jobbens skull, Göran Persson: Ge besked
att det som gäller är att socialdemokraterna är med
på att göra dessa förbättringar för småföretagen!
En annan viktig fråga som har tangerats här är en
robust pensionsreform. Det har talats om att man
vill öka konsumtionen. Folk sparar för mycket,
säger Göran Persson, och det kan i ett
konjunkturperspektiv ligga något i det. Men en av
de viktigaste anledningarna till att folk nu skjuter
upp konsumtion och sparar är osäkerheten om
framtidens pensionssystem. Regeringen försöker få
med socialdemokraterna på en robust och rejäl
reform.
Jag vill bara stämma av med Göran Persson att han
som ekonomisk talesman delar bedömningen att
det är mycket angeläget att vi snabbt kommer fram
till en bra och robust pensionsreform. Det kommer
inte bara att stimulera konsumtionen på kort sikt.
Det är kanske det minst viktiga. Det mest viktiga är
att det är en mycket betydelsefull strukturreform,
som till omvärlden skickar just den signal som
behövs, nämligen att svenskarna nu har fattat att vi
inte kan lova ut mer i välfärdssystemen än vad
produktionen räcker till.
Som sista område vill jag ta upp kommunerna, som
också har varit uppe i debatten. Ett problem är att
vi har skapat en offentlig sektor som på 80-talet
visade sig vara större än vad svensk ekonomi kan
bära. Samtidigt fyller den viktiga funktioner, och
man har ställt kravet att verksamheterna måste
rationaliseras.
Detta gick länge mycket trögt. Socialdemokraterna
var dogmatiskt inställda till en del av
förändringsinstrumenten -- alternativa
driftsformer, entreprenader och sådant -- men nu
har det ändå blivit en väldig fart på arbetet. Ett
kortsiktigt perspektiv som har tagits upp här gäller
att de som nu friställs inte, som hade varit fallet på
80-talet, kan få nya jobb. Frågan är då om man i
avvaktan på att arbetsmarknadssituationen
förbättras kan göra någonting på den punkten. Det
stora problemet är att om kommunerna gör
någonting, kan det uppfattas som en signal från
deras sida att de kan skjuta upp rationaliserings-
och effektiviseringsarbetet.
Till den känslan bidrar att socialdemokraterna har
varit mycket förvirrade och förvirrande i sina
besked om kommunsektorns ekonomiska villkor.
Om vi fick beskedet att socialdemokraterna håller
med om att den kommunala verksamheten måste
klaras inom oförändrade eller rent av krympande
resursramar och att kommunerna skall få ha kvar
de möjligheter de har fått att pröva alternativa
driftsformer, skulle regeringens möjligheter att
hitta någon lösning på detta huvudsakligen
kortsiktiga problem vara betydligt större. Då skulle
signalen inte missuppfattas.
Jag har tagit upp några viktiga frågor. Jag hade
kunnat ta upp många fler, t.ex. det
saneringsprogram som rimligen också
socialdemokraterna till mycket stor del måste
genomföra, om de kommer i regeringsställning.
Det hade inte bara varit bra utan också mycket
rimligt att socialdemokraterna hade givit detta
program ett aktivt stöd. Också EG-frågan har varit
uppe. Jag har dock nöjt mig med dessa frågor, inte
minst därför att de har direkt betydelse för
möjligheterna att skapa nya jobb.
Ingvar Carlsson har någon gång sagt att man inte
kan begära av socialdemokraterna att de skall ta
mera ansvar, eftersom de har gjort mera än de
behöver göra i opposition. Jag tror att det är ett
resonemang som vanligt folk inte begriper. Man
måste väl göra det som läget kräver. Det är det som
människorna kräver av oss. Vilken roll vi än har
måste vi i detta läge ta gemensamma tag.
Till sist, herr talman, blir alltså frågan till Göran
Persson om han är öppen för att göra upp med
regeringen om en långsiktig politik, som hanterar
budgetunderskottet, som ger oss ett robust
pensionssystem och som skapar fler jobb i
småföretagen. Beskeden från socialdemokraterna
har hittills varit förvirrande. Ge i dag det besked
som många längtar efter, att det finns en öppenhet
från socialdemokratins sida att ibland samverka
med regeringen för att lösa Sveriges viktigaste
problem!
(Applåder)