Herr talman! Per-Ola Eriksson talade om
framtidstro. Det gjorde också Lars Tobisson. Lars
Tobissons åsikt var att en avgörande fråga för
framtidstron, inte minst inom svenskt näringsliv,
var frågan om det tydliga budskapet att Sverige
skall bli medlem i den europeiska unionen.
Jag tror mig veta att hemma hos Per-Ola Eriksson
i Norrbotten har de flesta människor, även
centerpartister, en helt annan uppfattning. Deras
framtidstro har närmast ett negativt samband med
medlemskapet i den europeiska unionen.
Det vore rimligt att finansutskottets ordförande,
Per-Ola Eriksson, vars röst i det här sammanhanget
ändå måste vara en ganska tung sådan, klart och
tydligt talade om var han och Centerpartiet står i
frågan om medlemskapet i den europeiska
unionen.
Den penningpolitik som Per-Ola Eriksson
försvarar bygger mycket på just den fasta och
nästan dogmatiska viljan att Sverige skall gå med i
den europeiska unionen -- om man skall tro på
riksbankschefen. Även från den synpunkten vore
det bra om Per-Ola Eriksson svarade.
Per-Ola Eriksson säger också att kommunerna skall
få 4,2 miljarder kronor år 1994. Det är väl ändå på
gränsen till ett skämt. Först tas 10 miljarder kronor
från kommunerna och sedan ges 4 miljarder kronor
tillbaka, och det kallar ni för en gåva till
kommunerna. Jag tror att de flesta
centerpartistiska kommunalpolitiker vet hur
realiteterna ser ut. Den politik som Per-Ola
Eriksson leder i finansutskottet innebär att en
ökande andel av nationalinkomsten går till privat
konsumtion och en minskande andel av
nationalinkomsten går till skola, hemvård,
sjukvård, äldreomsorg, osv. Var står Centerpartiet
och Per-Ola Eriksson i den här frågan? Jag ställer
samma fråga som ställdes till Lars Leijonborg: Är
det viktigare att svenska folket får fler bilar och
videoapparater än att upprätthålla en god sjukvård
och en bra skola?