Herr talman! Nu försöker Lars Leijonborg beskriva
motståndarens linje på ett extremt sätt för att sedan
kunna ta avstånd från den. Det är ett gammalt
välkänt debattknep.
Våra förslag, som Lars Leijonborg kan läsa i våra
motioner, innebär en mycket försiktig kommunal
expansion framöver. Vi har försökt att finansiera en
kommunal volymtillväxt på 2 % om året, vilket är
något mer än den expansion som Kommun- och
Landstingsförbunden hävdar är nödvändig för att
behålla oförändrad standard i kommunerna.
Det handlar alltså inte om någon återvändo till
glada expansionsdagar. Det handlar om att värna
den grundläggande servicen inom skola och
omsorg. Det är en våldsam omsvängning som ni nu
leder landet in i. Kommunerna kommer i år
förmodligen att göra sig av med flera tiotusentals
anställda, och man skall framöver dra ned med
ytterligare 100 000 människor. Detta visar också
era egna prognoser. Dessa människor kommer inte
att få jobb i den privata sektorn. De kommer att gå
rakt ut i arbetslöshet.
Det är inte någon alldeles enkel uppgift att
finansiera denna nödvändiga mycket försiktiga
kommunala tillväxt. Det kräver att den privata
konsumtionstillväxten får stå tillbaka, och det
kräver mycket smärtsamma omfördelningar både
på skatteområdet och på bidragsområdet.
Det är märkligt att Folkpartiet, med den ideologi
som ni ändå säger er företräda, inte erkänner denna
motsättning och detta problem. Jag frågar återigen:
Varför är det viktigare att svenska folket skall
kunna skaffa sig många fler videoapparater och
bilar än att vi skall kunna bibehålla en bra och
hygglig service på skolor, inom sjukvård och inom
äldreomsorg?