Herr talman! Jag vet inte var Johan Lönnroth har
varit de senaste åren, när vi diskuterat EG-frågan.
Det verkar som om Johan Lönnroth inte lyssnat
eller noterat var Centern står i EG-frågan, därför
skall jag nu tala om det.
Det måste vara välbekant för denna kammare att
Centern tillsammans med Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och
Socialdemokraterna har beslutat om att ansöka om
medlemskap i EG. Vi befinner oss mitt uppe i dessa
förhandlingar. Regeringen har, i samråd med
oppositionen, preciserat de förhandlingspositioner
som skall gälla för Sverige. Förhandlingarna förs på
ett sådant sätt att avtalet skall bli så bra att det kan
leda till ett svensk medlemskap. Men
förhandlingarna är tuffa och svåra, och vi är långt
ifrån framme.
Sverige, precis som alla andra europeiska länder,
behöver mer av samarbete i stället för motsättning.
Den spekulation och valutaoro som vi under de
senaste åren har upplevt tyder på att vi behöver mer
av samarbete mellan europeiska länder. Politiker
måste samarbeta, och i det sammanhanget är det
viktigt att lyfta in just EG-frågan i perspektivet.
Vi vet inte hur avtalet kommer att se ut. Vi hoppas
att avtalet kan bli så bra att vi, när vi slutgiltigt skall
ta ställning, kan rekommendera våra medlemmar,
sympatisörer och väljare att biträda ja-linjen i den
kommande folkomröstningen. Men det vore fel att
i dag ha en definitiv ståndpunkt, eftersom vi
fortfarande inte har något avtal klart. Jag vill först
se avtalet.
Tidigare i dag talades det om bilar. När man går till
bilaffären för att köpa en bil, sätter man ju inte sin
namnteckning under kontraktet först och därefter
ber motparten att fylla i de siffror som visar hur
mycket man skall betala, utan man förhandlar först
för att komma fram till en uppgörelse. Om man blir
nöjd med uppgörelsen sätter namnet under
kontraktet. Det är ungefär så som jag vill beteckna
Sveriges förhandlingar om EG-medlemskap.
Vi skall ha klart för oss, när det gäller sjukvården,
kommunerna och landstingen att Sverige, till
skillnad mot en del andra länder, är det land som
har minskade kostnader för sjukvården. Vi har
effektiva, duktiga läkare, duktig vårdpersonal och
en bra sjukvård. Det är denna fina sjukvård som vi
skall behålla och slå vakt om. Det gav jag uttryck
för i mitt inledningsanförande. En bra sjuk- och
hälsovård och en bra offentlig sektor är en del i vår
välfärdspolitik i Sverige.