Herr talman! Göran Persson bortser från många
saker i debatten. Han bortser från att det finns ett
samband mellan kommunernas ekonomi och de
sviter efter 80-talet som staten nu lever med, som vi
alla får vara med och betala. Genom att vi får sunda
statsfinanser har vi också resurser att klara
kommuner och landsting.
I denna svåra tid, när det har varit ont om
ekonomiska resurser, har vi konkret och
konstruktivt medverkat till att för 1994 tillföra
kommunsektorn nya pengar. Vi lyfte bort det tak
som ni har satt på kommunerna, men inte för att
de primärt skulle höja skatten. Vi såg till att de nya
pengar som frigjordes får stanna i kommunerna.
Kommunsektorn tillförs 4,2 miljarder kronor för
1994. Det gjorde vi medan Göran Persson och hans
kolleger åkte land och rike runt och spred myter om
social nedrustning.
Nu har Göran Persson dess värre inte några fler
repliker. Jag skall därför avstå från att ställa frågor
till honom. Han kan inte besvara dem i denna
debatt. Avslutningsvis vill jag kommentera något
som Göran Persson berörde i sitt
inledningsanförande. Han oroade sig för det, som
han ansåg, ökade sparandet. Är det inte, Göran
Persson och ledamöter här i kammaren, sunt att gå
från lån till sparande? De köp av bilar och cyklar
som Göran Persson nämnde, är det inte bättre att
de sker med sparade medel än med kontokort och
lånade pengar, som under 80-talet? Den
kontokortsekonomi som kännetecknade 80-talet
vill inte jag ha tillbaka.
Med Göran Perssons filosofi skulle det aldrig ha
gått att lära dagens barn att fylla spargrisen. Det är
viktigt att vi i valet mellan Spara och Slösa väljer
Spara, så att vi först tjänar ihop till de investeringar
som vi skall göra och inte lever på lånade pengar.
Jag tror inte att ungdomarna här i landet blev
särskilt glada över budskapet, när Göran Persson
antydde att det är slösandets väg som ligger öppen.
Förste vice talmannen anmälde att Göran Persson
anhållit att till protokollet få antecknat att han inte
ägde rätt till ytterligare replik.