Herr talman! Också jag skulle kunna berätta för
kammaren att jag skall ge presenter till fru Wibble
och säga vad de innehåller. Men jag skall inte göra
det, utan det får bli en överraskning. Hon bör ju
först få veta det, innan kammarens ledamöter får
veta det.
Herr talman! Dagens och morgondagens största
politiska uppgift är att bekämpa arbetslösheten.
För det krävs en uthållig ekonomisk tillväxt. Nya
och varaktiga arbeten kan bara skapas genom en
ekonomi i balans.
Vi måste spara och investera, inte låna och
konsumera, oss ur den ekonomiska krisen. Staten
skall främja investeringar i företag, infrastuktur,
forskning och utveckling samt forma ett
transfereringssystem som håller för framtiden och
uppmuntrar till arbete och sparande. Det är på
detta sätt som vi skapar en uthållig ekonomisk
utveckling.
Sverige har förvisso stora ekonomiska problem,
men jag känner inte igen den krisbild som
socialdemokraterna så ofta målar upp. Det är en
bild av ett nattsvart elände. På samma gång
använder socialdemokraterna enkla och
populistiska grepp för att tala om hur de skall
åtgärda problemen. Men, Göran Persson, svenska
folkets framtidstro återkommer och ökar. Lars
Tobisson berättade om det inledningsvis i debatten.
Jag hade väntat att socialdemokraterna och Göran
Persson skulle kunna presentera hur de på ett
trovärdigt sätt vill skapa nya jobb, sanera statens
finanser och åstadkomma ekonomisk tillväxt, men
nytänkandet uteblev. I stället odlar
socialdemokraterna med Göran Persson i spetsen
myter. Göran Perssons tal i dag var i stor
utsträckning ett bevis på denna mytbildning.
I stället för att ständigt byta ekonomiskt-politiska
talesmän borde socialdemokraterna byta
ekonomisk politik. Budskapets innehåll blir inte
alls bättre bara för att socialdemokraterna utser nya
budbärare i ekonomin.
Det socialdemokraterna hittills visat upp håller inte
för framtiden. Den politiken skulle sätta Sverige
ytterligare i skuld. Det skulle låna bort vår frihet.
Då blir det Världsbanken och Internationella
valutafonden som styr landet. En sådan utveckling
vill jag inte medverka till. En sådan utveckling
måste förhindras.
Socialdemokraterna försökte göra 1980-talet till
guldår manifesterat med återkommande
rekordnoteringar på Stockholms fondbörs. Det
misslyckades. I verkligheten halkade vi efter.
Sviterna lever vi med fortfarande.
Avregleringarna på kredit- och valutamarknaden
användes inte till industriell förnyelse och
produktiva investeringar, utan till spekulation och
felinvesteringar i fastigheter. Det lade sedan
grunden till kraschen i banksystemet. Nu sitter vi
med en dyrbar nota från 80-talets
socialdemokratiska försummelser som det tar lång
tid att betala. Det måste väl Göran Persson inse.
Dagens problem grundlades långt före 1991 års
regimskifte. Göran Persson talade om vikten av
analys. Det är okej. Visst skall vi analysera. Men
det vore klädsamt och mera trovärdigt om Göran
Persson och socialdemokraterna också ville
analysera en del av orsakerna till de problem som
vi har i dag.
Göran Persson sade att penningpolitiken måste
läggas om. Ian Wachtmeister var inne på samma
tema. Då vill jag ställa tre frågor.
För det första: Har Göran Persson förtroende för
Riksbanken?
För det andra: Vill Göran Persson kommendera
fram en ny penningpolitik?
För det tredje: Vill Göran Persson tända
inflationsbrasan igen?
Herr talman! Framtidens jobb finns i
småföretagen. Därför skall vi göra
småföretagskulturen både attraktiv och statusfylld.
Satsningar på de mindre företagen skapar
arbetstillfällen och livskraft i hela landet. Jag vet att
Socialdemokraten, och ibland också Göran
Persson, har talat om småföretagens betydelse. Nu
har inte Göran Persson hittills i debatten ägnat
särskilt mycket tid åt småföretagen. Det var säkert
inget förbiseende. Socialdemokraternas flirt med
landets småföretagare är en av de mest tillfälliga
förbindelser jag varit vittne till.
Regeringen lägger inom kort fram ett förslag till en
småföretagsvänlig skattepolitik och en reformerad
arbetsrätt som är anpassad till de mindre företagen.
Det blir en vitamininjektion för småföretagen i vårt
land. Förändringar i arbetsrätten gör att företagen
lättare vågar nyanställa. Det handlar inte om att
riva ner någon trygghet.
Sverige är ett industriland, men ingen skall tro att
industrin ensam kommer att klara av att skapa
tillräckligt många nya jobb. Tjänstesektorn måste
utvecklas. Där finns en stor del av framtidens jobb.
Men vi måste också använda nya områden.
Miljöområdet är en outnyttjad potential i det
sammanhanget. Kretsloppssamhället kan ge
tusentals nya arbetstillfällen runt om i landet
genom investeringar i återvinning, hushållning,
miljövänlig teknik och bioenergi.
Dag för dag tänds nu allt fler ljus i ekonomin.
Tidigare talare från regeringspartierna har varit
inne på det. Jag skall inte upprepa det. Låt mig bara
säga att det finns anledning att se positivt på
framtiden. Räntorna har gått ner, exporten ökar
och handelsbalansen visar på överskott.
I Konjunkturinstitutets höstrapport görs
bedömningen att konjunkturen för industrin och
för till industrin närstående delar av tjänstesektorn
vänder uppåt redan i år i mycket snabb takt. Det
tyder på att botten på en av 1900-talets djupaste
lågkonjunkturer nu är nådd.
Vändningen i lågkonjunkturen illustreras också
genom det kraftigt ökade uttaget av övertid.
Övertidsuttaget beräknas motsvara minst 50 000
jobb. Det finns anledning att ställa frågan: Vad
skulle samhället och svenska folket tjäna om dessa
50 000 övertidsjobb i stället omvandlas till ordinarie
arbetstillfällen? Företagen skulle minska
kostnaderna genom att övergå från övertid till fasta
jobb. De enskilda människorna skulle tjäna på det.
Kostnaderna för arbetslösheten skulle minska.
Regeringen föreslår nu, som jag tidigare sade, en
ny småföretagsvänlig politik och en reformerad
arbetsrätt. Då är det ett rimligt krav att företagen
släpper loss och hjälper till att skapa nya jobb.
Övertidsjobben bör omvandlas till fasta varaktiga
jobb.
Det är möjligt att det skulle behövas ytterligare
stimulansåtgärder för att skapa nya jobb. I så fall
är Centern och jag beredd att seriöst pröva sådana
förslag.
Herr talman! Vi svenskar har vant oss vid rätten till
social rättvisa, ekonomisk trygghet, god sjukvård
och bra utbildningsmöjligheter, dvs. det vi kallar
välfärdssamhället. En del tycks tro att välfärden
kommer av sig själv. Det är en felsyn. Välfärden
måste förtjänas och betalas om den skall kunna
bevaras och försvaras.
Jag och Centern slår vakt om en bra sjukvård,
barnomsorg, äldreomsorg och utbildning för våra
barn. För det behövs personal i kommuner och
landsting.
Av den anledningen har Centern i regeringen och
här i riksdagen medverkat till att tillföra nya
ekonomiska resurser till kommunsektorn. 1994
tillförs kommunerna ytterligare 4,2 miljarder
kronor. Därmed kan vi värna närmare 20 000
arbetstillfällen.
Socialdemokraterna införde det kommunala
skattestoppet som blev en tvångströja på
kommunerna. Genom Centerns aktiva medverkan
lyfter vi nu bort den tvångströjan från kommunerna
och tillskjuter nya pengar. Medan
socialdemokraterna bara sprider myter agerar
Centern konstruktivt för att det skall finnas
resurser för skolan, för vården av sjuka och gamla
och för att kommunerna skall ha råd att behålla
hemsamariterna.
Till sist, herr talman, för att det skall vara möjligt
att bevara och utveckla välfärden krävs ett
långsiktigt ekonomiskt återuppbyggnadsarbete och
en välståndsskapande ekonomisk politik.
Uppdraget är ambitiöst, men jag är optimist. Ur
dagens problem skall vi forma morgondagens
möjligheter. Den ekonomiska politik som
regeringen står för har tänt nya ljus och nya hopp.
Företagen vågar investera. Framtidstron och
optimismen återkommer. En ny grund har lagts för
att skapa framtidens nya välfärd. I det arbetet är
alla, inklusive Göran Persson, välkomna att delta.
(Applåder)