Herr talman! Jag vill först tacka Lars Leijonborg
för välkomsthälsningen, även om den inte var
alldeles befriad från de enklare elakheter som han
talade om. Jag erinrar mig vår skolpolitiska tid
tillsammans. Det var en del strider. Jag erinrar mig
också att Lars Leijonborg högtidligt deklarerade
att om bara hans parti kom i regeringsställning,
skulle det som den hemske Göran Persson hade
drivit igenom omedelbart rivas upp. Ingenting av
det har ändrats.
Så är det, och av detta lär jag mig att man skall vara
försiktig med att lova att riva upp det som tidigare
regeringar har gjort, såvida det inte är principiellt
vidriga saker. Ett av de verkligt principiellt viktiga
områden som regeringen nu attackerar är
arbetsrätten. Jag har tidigare, på
småföretagarriksdagen och i samband med andra
evenemang, redovisat min linje, som har utgått och
utgår från att arbetsrätten är dispositiv. Det innebär
att parterna har ett utrymme att förhandla om.
Detta regleras i kollektivavtal.
Detta är en grundbult i svensk arbetsmarknad. Nu
har såväl TCO:s ordförande som
Landsorganisationens ordförande sagt att de är
beredda att förutsättningslöst sätta sig ned och
prata med arbetsgivarsidan om eventuella
felaktigheter och kantigheter i lagstiftningen. Ingen
sådan förhandlingsinvit har kommit.
Då går regeringen fram med ett lagstiftningsförslag
och bryter mot en av de absolut mest centrala
principerna på svensk arbetsmarknad, nämligen
detta att parterna genom kollektivavtal reglerar
förhållandet sig emellan. Samtidigt hör vi hur
Wachtmeister står här och beskriver det som
regeringen har gjort som någonting som är futtigt i
sak, något som inte påverkar det hela mera
avgörande.
Om man på den borgerliga kanten tycker att det är
futtigt i sak men ändå är beredd att göra detta
enorma ingrepp i kollektivavtalsrätten, tycker jag
att Lars Leijonborg är mig svaret skyldig -- precis
som Bengt Westerberg, som har varit ute i samma
debatt som jag, är mig svaret skyldig -- varför man
gör det här och varför man inte låter parterna
hantera frågan, när de har sagt att de är beredda att
göra det. Det är där diskussionen finns, och det är
det debatten gäller.
Om man ser så här lätt på
kollektivavtalsregleringen, vilket är nästa område
som regeringen i så fall tänker ge sig på? Det är
detta som förorsakar vår ilska, och det är därför vi
har protesterat så våldsamt mot det som nu sker.