Fru talman! Jag tror säkert Lars Tobisson blir kvar
i finansutskottet, så vi behöver inte diskutera den
saken. Min framtida arbetsuppgift kommer att
handla om att vara med och formulera en politik
som vi skall regera på och som skall ta Sverige
tillbaka till full sysselsättning. Då handlar det också
om rättvis fördelning. Det är där vi skiljer oss åt och
det är där jag anklagar moderaterna för att inte
förstå den dimensionen i Europapolitiken. Där
bidrar statsministern och vice partiordföranden,
Tobisson, mer till nej-sidan i kampanjen än till ja-
sidan. Denna insikt har spridit sig i allt vidare
kretsar. Det är bra att det sägs i klartext här i
kammaren.
Vad gäller vår ekonomiska politik finns det två
skolor i debatten.
Den ena skolan står för den normpolitik som
Tobisson har varit med och formulerat som den
enda vägens politik. Det är en normpolitik som har
haft en bred uppslutning av de nationalekonomer
som det här tidigare talades om från Lönnroths
sida, men som nu allt fler ekonomer överger. Som
jag sade är jag inte bergsäker på att dessa
ekonomer är de mest hållfasta och stadiga att luta
sig emot, men om man följer debatten råder det
inga tvivel om att den som i dag står isolerad är
regeringen. Normpolitiken har misslyckats.
Tillväxten har utplånats. Arbetslösheten har gått i
höjden. Och Tobisson sysslar med den typ av
reformer som kallas för strukturella, nämligen att
ge sig på arbetsrätten.
Det är en sak som jag vill ha sagt. Jag sträckte
tidigare ut handen och inbjöd till samarbete över
blockgränserna. Denna invit inbegriper inte
Moderata samlingspartiet. Gränsen går vid Lars
Tobisson. Det är bra att ha detta sagt, eftersom det
här finns en så avgörande skillnad i synsätt. Vi talar
om två helt olika samhällen. Det går inte att
samarbeta med Moderaterna, om man vill ha en
rättvis fördelning. Det är viktigt att de som följer
denna debatt via TV och här i kammaren ställer sig
frågan i höst, när gåvorna i form av sänkt
aktievinstbeskattning skall delas ut till dem som
redan har, hur detta kan anses vara rättvist i en tid
då många gamla inom vården just därför att
resurserna saknas inte får den tillsyn och omsorg
som de rimligen borde ha. Där skiljer vi oss åt,
Tobisson. Därför finns det inte någon möjlighet till
samverkan mellan moderater och
socialdemokrater.