Herr talman! Mats Einarsson gjorde en lång och
förtjänstfull genomgång både när det gäller historien
och komplexiteten i frågan. Det föranleder mig att
kanske hålla mig lite kortare. Jag vill framför allt visa
på de skäl som har lett till majoritetstexten.
Jag tror inte att det fanns någon speciell illvilja
hos statsministern nere i Aten. Jag tror inte att det var
fråga om nonchalans eller arrogans. Däremot är jag
benägen att tro att det här var en överraskning och att
statsministern handlade därefter. Jag tror inte att han
fick det här förslaget förrän på söndag kväll. Jag
tycker inte att vårt arbete i utskottet har kunnat visa
något annat. Han tyckte att han handlade på rätt sätt.
Han kontaktade utrikesministern och fattade ett be-
slut. Det märkliga i detta, som vi alla inser, är att
tankarna inte föll på vare sig utrikesnämnd, partileda-
re eller språkrör.
Jag tror att det hade varit en praktisk omöjlighet
att sammankalla Utrikesnämnden. Det hade helt en-
kelt inte gått om nu tidsgränserna var som det har
skrivits och sagts, dvs. att statsministern skulle av-
lämna det här beskedet på måndagförmiddagen. Jag
tror alltså att det inte gick att sammankalla någon
utrikesnämnd. Därmed är det konstitutionella pro-
blemet borta för mig.
Däremot tror jag att frågan om varför statsminis-
tern inte ringde till de olika partiledarna är lämplig
och kompetensmässig. Det är ju en annan fråga som
inte har konstitutionell bäring men som är oerhört
viktig när det gäller att se på kompetens.
Majoriteten i utskottet säger att det ofta finns
möjligheter att i någon form åstadkomma överlägg-
ningar med nämnden, dvs. Utrikesnämnden. Skälen
måste vara mycket goda när en sådan kontakt under-
låts. I det här fallet kan man väl säga att sådana skäl
fanns. Det var tidsnöd. Det är min bestämda uppfatt-
ning. Men att tänka efter före, som Helena Bargholtz
menade, är en god arbetsmetod.
Även om jag tror att planering, som jag tidigare
har nämnt, är en av de viktigaste delarna för att man
ska klara sig från problem med brådskan tror jag att
det i det här fallet, i den nya situationen, inte gick att
planera i förväg. Det innebär att man inte kan kritise-
ra, som många har velat, ur konstitutionell synvinkel.
Däremot kan man ju påpeka bristerna i förfarandet
och i hanterandet av problemen. Det gäller t.ex. att
man inte ens tänkte på att ta kontakt med partiledarna
hemma i Sverige. Det tycker jag i alla fall är ett gans-
ka starkt påpekande.