Herr talman! I dag har riksdagen möjlighet att fatta
de inledande besluten för att lämna tillbaka
beslutanderätten över hälso- och sjukvården till de
politiska församlingarna i landstingen -- och
därmed också till väljarna i landet. Riksdagen kan
i dag se till att de som kan de lokala
förutsättningarna också återfår rätten att besluta
och planera sjukvården på det sätt som är bäst för
människorna.
Vi har i dag chansen att ta bort parentesen över den
period som en klåfingrig borgerlig
riksdagsmajoritet skulle centralstyra sjukvården. I
utskottet finns en majoritet för att inleda
avvecklingen. Jag hoppas att vi för svenska folkets
skull, för patienternas skull och för sjukvårdens
resursers skull kan samla den majoritet i kammaren
i eftermiddag som behövs för att fatta det inledande
beslutet.
Jag konstaterar att det finns inget stöd bland
patienterna, det finns inget stöd bland
allmänheten, det finns inget stöd bland personalen
och det finns inget stöd hos sjukvårdspolitikerna för
husläkarlagen. Det finns egentligen heller inget
stöd i Sveriges riksdag. Men partipiskorna i
Moderaterna, Folkpartiet, Centern och kds
lyckades åstadkomma en majoritet för att inrätta
husläkarlagen den 27 maj förra året.
Vittnesbörden över alla besvärligheter som
lagstiftningen redan har ställt till med är oändligt
många. Det är allt ifrån sjukhemmet där
husläkarna springer om varandra, till pensionären,
sommartorparen, som tvingas skicka in en ansökan
om att byta husläkare varje gång han och frun
flyttar ut till landet. Vidare har vi
ambassadpersonalen i Lusaka, Zambia, som jag
träffade under påskhelgen. De har fått upprepade
påminnelser om att verkligen se till att välja
husläkare i Sverige. Det må väl förlåtas dem om de
reste en del frågetecken om hur saker och ting står
till.
Skall vi verkligen använda våra skattepengar på det
här sättet? Tror ens regeringspartierna själva längre
på att husläkarlagen är väljarnas vilja?
Herr talman! Också på ett annat område skulle
riksdagen i dag kunna ta ett vällovligt steg framåt.
Jag syftar då på vårt förslag att upphäva den fria
etableringsrätten för specialistläkare och
sjukgymnaster. De är de enda yrkesgrupperna i det
här landet med fri dragningsrätt på
sjukvårdsskatten.
Det är ju en exklusiv och unik ställning som den
borgerliga regeringen och riksdagmajoriteten gett
dessa grupper. Det är inte många förunnat i
samhället att få ha förmånen att få fritt etablera sig
och skicka räkning på arvodet till skattebetalarna.
Detta faktum skulle man kunna raljera mycket
över. Men situationen är alltför allvarlig för det.
Sjukvården dräneras nu på välbehövliga resurser
enbart för att tillfredsställa de krafter som vill
omvandla svensk hälso- och sjukvård till en
tummelplats för profitörer och marknadsfanatiker.
Herr talman! Människors hälsa är en av de
viktigaste samhällsfrågorna. Till vissa delar kan vi
själva påverka vår hälsa genom våra kostvanor, vårt
alkoholbruk, rökning, motion osv. Men många
viktiga faktorer till ohälsa råder vi inte över. Det
gäller arbetsmiljö, bostäder, sociala faktorer och
arbetslöshet. Här har samhället det samlade
ansvaret.
Jag vill i det här sammanhanget för kammaren
tydliggöra det som är socialdemokratins
huvudprinciper för hälso- och sjukvården:
För det första: God och trygg hälso- och sjukvård
till alla, oberoende av inkomst. Det skall vara en
självklar trygghet för varje individ att det finns en
bra hälso- och sjukvård. Ingen skall känna behov av
att köpa sig privata sjukvårdsförsäkringar för att få
den bästa sjukvården. Den som är sjuk skall alltid
få den vård hon behöver, oberoende av sin
ekonomi.
För det andra: Valfrihet och inflytande för
patienten. Patientens önskemål och behov skall så
långt som möjligt styra utformningen av vården.
Patienten skall ges stor valfrihet och inflytande över
sin egen situation. Patientens rättigheter bör
preciseras i hälso- och sjukvårdslagen.
För det tredje: Gemensam finansiering. Hälso- och
sjukvården är ingen handelsvara. Ingen kan välja
att inte bli sjuk. Därför skall hälso- och sjukvården
vara gemensamt finansierad via skattsedeln.
Avgifter kan vara ett styrmedel, men får aldrig bli
en finansieringskälla.
För det fjärde: Rättvis fördelning -- efter behov.
Resurserna till hälso- och sjukvården skall fördelas
rättvist och efter behov. Det är inte efterfrågan,
dvs. hur mycket människor är beredda att betala,
som skall vara avgörande utan behovet.
För det femte: Demokratiskt styrd hälso- och
sjukvård. En fördelning av resurserna rättvist och
efter behov kräver att hälso- och sjukvården är
demokratiskt styrd. Marknadskrafterna får inte
vara styrande i detta sammanhang.
För det sjätte: Bästa möjliga utbyte av
skattepengarna. Eftersom resurserna till hälso- och
sjukvården kommer att vara begränsade även i
framtiden, är det oerhört viktigt att medborgarnas
skattepengar används så att de ger största möjliga
nytta för hela svenska folket, oavsett var man bor.
Herr talman! De största hoten mot folkhälsan i dag
är landets dåliga ekonomi och arbetslösheten. Den
nedgången drabbar möjligheterna att bedriva en
välfärdspolitik. Arbetslösheten är ett av de
allvarligaste hoten mot folkhälsan.
Ett annat hot är det systemskifte som nu genomförs
inom hälso- och sjukvården. Flera genomgripande
förändringar är på gång. Det är svårt att finna några
bärande ekonomiska eller verksamhetsmässiga
argument för det systemskifte som inletts. Det enda
skäl som man kan finna till att regering och
borgerliga majoriteter ute i landet nu har inlett
detta systemskifte är att man vill minska den
offentliga sektorns andel och i stället ge
spelutrymme för marknadskrafterna.
Detta gäller bl.a. beträffande husläkarlagen, som
är ett kostsamt och krångligt sätt att lösa ett enkelt
problem. Flertalet landsting hade långt innan
husläkarlagen blev aktuell gett den enskilde rätt att
välja vilken läkare han eller hon vill gå till. En
komplettering av hälso- och sjukvårdslagen med
rätt för alla att välja läkare hade varit tillräcklig för
att uppfylla de krav på kontinuitet som regeringen
sade att husläkarlagen skulle tillgodose.
De delar av lagen som handlar om
ersättningsprinciper, listning och läkarnas fria
etableringsrätt leder till större kostnader, mera
krångel och ökad byråkrati. De minskar valfriheten
genom att tvinga alla människor att vara knutna till
en enda läkare.
Vårdcentralernas områdesansvar och lagarbete
riskerar att brytas upp som en konsekvens av
husläkarsystemet. Distriktssköterskor,
undersköterskor och annan personal som i dag
svarar för huvuddelen av det förebyggande arbetet
blir färre och ges en mindre självständig roll. På
många håll sker t.o.m. nedläggningar av
mödravårds- och barnavårdscentraler.
Herr talman! Vi vet genom ett stort antal
vetenskapliga undersökningar att hälsan är
klassbunden. Men det är också så att kvinnor råkar
mer illa ut än män.
Under 1980-talet har arbetarkvinnors hälsa
försämrats, och risken för alltför tidiga dödsfall är
34 % högre bland dem än bland kvinnor med
tjänstemannayrken. Risken för arbetsolycksfall har
minskat bland männen men ökat bland kvinnorna.
Risken för en kvinnlig icke utbildad arbetare att bli
förtidspensionerad på grund av sjukdom i
rörelseorganen är tio gånger högre än för manliga
högre tjänstemän.
Slutsatsen är att om vi vill ge förutsättningar för en
jämlik hälsa, måste vi skapa ett jämlikt samhälle.
Vi måste skapa en jämlik uppväxtmiljö, föra en
ekonomisk politik som tar sikte på en jämställdhet
och jämlikhet och ha en arbetsmarknadspolitik som
syftar till att jämna ut skillnader i samhället och
mellan regionerna. Endast genom politiska beslut
kan hälsa och välfärd fördelas rättvist.
Sverige har undertecknat WHO:s mål ''Hälsa för
alla''. Det övergripande målet är att skillnaderna i
hälsotillståndet mellan länder och mellan grupper
inom länder år 2000 skall ha minskat med 25 %.
Nu när sex år är kvar till år 2000 anser vi att det
finns all anledning för riksdagen att låta utvärdera
hur WHO:s 38 folkhälsomål har uppfyllts och
föreslår därför riksdagen att hos regeringen begära
detta.
Staten har ett ansvar för att skapa förutsättningar
för god hälsa. För att riksdagen skall få en
överskådlig bild av hur de beslut som fattas
påverkar folkhälsan föreslår vi att riksdagen hos
regeringen begär att alla propositioner som
innehåller förslag som kan ha effekter på folkhälsan
skall innehålla en konsekvensbeskrivning av sådana
hälsoeffekter.
Herr talman! Den svenska sjukvården har under
lång tid stått som en förebild internationellt när det
gäller hög medicinsk kvalitet och rättvis fördelning
av vården efter behov.
De senaste årens utveckling av vården har visat att
den svenska modellen också är mycket
kostnadseffektiv. Sjukvårdens produktivitet har
ökat kraftigt under senare år. Dess andel av BNP
har sjunkit och uppgår nu till 8,5 %. Minskningen
har skett trots att andelen äldre i den svenska
befolkningen blivit högre och behoven av sjukvård
därmed blivit större.
Förnyelsen av organisation och ekonomistyrning
inom landstingen samt nya behandlingsmetoder
och ny medicinsk teknik kommer att öka
produktiviteten ytterligare. Om de resurser som
frigörs på detta sätt får stanna inom sjukvården,
kan sjukvården möta de växande behov som blir en
följd av ökningen av antalet äldre.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till
socialutskottets hemställan under mom. 6, 7, 36 och
41 samt därutöver till de socialdemokratiska
reservationer som tidigare har redovisats.