Herr talman! Jag har två kommentarer till Chatrine
Pålsson. Jag sade inte i mitt inledningsanförande att
välfärdsstaten är raserad i Sverige. Jag sade att vi
nu kan se oroande inslag som leder till försämringar
för utsatta grupper och en orättvis omfördelning i
skattepolitiken.
Det andra jag sade var att jag ser nyliberala hot om
att köra sönder välfärdsstaten. Jag citerade Bengt
Westerberg som också sett detta. Jag vet att det
finns flera politiskt engagerade som är oroade över
jättestora nedskärningar och att det mesta skall
föras över till en marknad. Jag sade inte att
välfärden är raserad.
Chatrine Pålsson och jag har ibland fört djupa
diskussioner och t.o.m. kommit in på etik.
Rättvisan är ju en viktig etisk princip. Den skall
finnas med när vi talar vad som är rätt och vad som
är ont. När man grubblar på detta med rättvisa
känner jag att det inte räcker att ge alla lika
förutsättningar.
Vi vet ju hur det är. Vi föds till denna jord som man
eller kvinna, handikappad eller frisk, begåvad eller
utvecklingsstörd. Vi föds i familjer som har gott om
pengar eller vi kommer till familjer som har ont om
pengar. Vi kanske föds i familjer som har
alkoholproblem. Det är slumpens skördar som gör
att vi inte får samma förutsättningar när vi kommer
till denna jord. Vi startar livet från olika
utgångspunkter.
Då räcker det inte för mig att säga att vi ger alla lika
förutsättningar. I min rättvisetanke ingår att vi
måste ha ett samhälle som är berett att genom
lagstiftning och ekonomisk utjämning se till att
människorna under sin vandring på jorden får ett
någorlunda lika resultat utifrån sina
förutsättningar. Under vår tid här på jorden måste
vi utjämna så att alla får en chans. Därför anser jag
att vi skall ha ett samhälle som har ekonomiska
resurser att göra en rättvis fördelning.
Jag anser att vi har så pass mycket pengar i detta
land, Chatrine Pålsson, att vi kan klara av att ta
hand om de äldre, de sjuka och andra utsatta
grupper. Jag tycker inte att det är relevant att ställa
frågan om hur mycket ytterligare vi skall norpa från
svensk sjukvård och äldrevård. Vi skall ställa
frågan så här i stället: Vad behöver vi i pengar för
att på ett rättfärdigt sätt se till att alla äldre får det
bra? Jag vet ju att kds gick till val på mer pengar
till vården. Jag förstår att det kanske känns som ett
misslyckande att man inte lyckades på den
punkten.