Herr talman! Det är inte möjligt att i en kort replik
försöka vara nyanserad om rättviseprinciper och
etik. Men jag anser, Chatrine Pålsson, att det är
mycket angeläget att ha rättviseprinciperna som
utgångspunkt och att etiken skall vara vägledande.
Men min poäng var att det sedan måste till politik.
Vi kan hålla oss med en jättefin etik i det här landet
och hålla jättefina tal om etik och moral. Men om
det inte finns ett politiskt system som ser till att
dessa fina principer kommer till förverkligande i
människornas vardag blir det bara ett slag i luften.
Under denna period har det varit en förfärlig
inflation i fina tal om etik och en förfärlig deflation
i att leva upp till människors vardag. Det var det
sambandet jag ville ta upp.
Precis som jag sade till Rosa Östh tycker jag,
Chatrine Pålsson, att det är larvigt att hävda att
Socialdemokraterna skulle anse att någon annan än
familjen skall ha ansvaret för barnen. Det har aldrig
varit så och kommer aldrig att vara så.
Möjligtvis kan jag tänka mig att den dåtida
överklassen som hade tillgång till barnflickor och
som satt på sina punschverandor osv. inte hade tid
med sina barn. Men att hävda att arbetarrörelsen
med sin historia, närhet och samhörighet skulle ha
en sådan syn är mig helt främmande. Men jag
förstår att detta är ett inslag i den politiska
debatten, och jag skall inte hetsa upp mig på den
punkten.
Däremot hoppas jag att de ambitioner kds har att
föra in etiska principer -- och att leva upp till dem --
skall få större plats i framtiden än vad ni tyvärr har
lyckats med i denna regering.